ANDRA KORINTHIERBREVET 11 - Svenskbibel（SB）

Paulus och de falska apostlarna

1Om ni ändå kunde stå ut med lite oförnuft från mig. Visst gör ni det.

2För jag vakar svartsjukt över er med Guds svartsjuka. Jag har ju trolovat er med en man - Kristus. Till honom ska jag överlämna en ren jungfru.

3Men jag är rädd att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så ska även era tankar fördärvas och lockas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.

4För om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den vi förkunnade, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium än det ni tidigare tog emot, då är ni vänligt toleranta.

5Jag menar inte att jag på något sätt är underlägsen dessa ʼsuperapostlar.ʼ

6Även om jag är olärd inom retoriken saknar jag inte kunskap. Den har vi alltid och på allt sätt presenterat för er.

7Eller begick jag en synd när jag ödmjukade mig och förkunnade Guds evangelium för er utan betalning, för att ni skulle upphöjas?

8Jag 'plundrade' andra församlingar genom att ta emot betalning för att kunna tjäna er.

9Och när jag var hos er och saknade något besvärade jag ingen, för bröderna som kom från Makedonien försåg mig med vad jag behövde. Jag undvek på allt sätt att bli en börda för er, och så ska det förbli.

10Lika säkert som Kristi sanning finns i mig ska denna min stolthet inte kunna tystas ner i Achaias bygder.

11Varför? För att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.

12Och vad jag gör vill jag fortsätta göra, för att slå undan benen på dem som söker ett tillfälle att kunna stoltsera med att de är våra likar.

13För de är falska apostlar, opålitliga arbetare, som förklär sig till Kristi apostlar.

14Och det är inget att förvåna sig över eftersom Satan själv förklär sig till en ljusets ängel.

15Inte underligt därför att även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men deras slut ska motsvara deras gärningar!

Paulus lidanden

16Jag upprepar, ingen ska påstå att jag är oförnuftig. Men om ni gör det, acceptera mig då som oförnuftig, så att även jag kan få vara lite stolt.

17Vad jag självsäkert och stolt säger är inte vad Herren skulle säga, utan jag talar i oförnuft.

18Eftersom många är stolta på människors sätt vill även jag vara stolt.

19Ni står ju villigt ut med de oförnuftiga, ni som är så kloka.

20För ni tolererar att man förslavar er, utnyttjar er, kuvar er, uppträder arrogant mot er, slår er i ansiktet.

21Jag skäms för att medge att vi har varit för svaga för det.

Men vad andra vågar skryta med - jag talar i oförnuft - det vågar även jag.

22Är de hebreer? Det är även jag. Är de israeliter? Jag med. Är de av Abrahams ätt? Jag med.

23Är de Kristi tjänare? Det är jag ännu mer, för att nu tala vettlöst. Jag har arbetat mer, varit fängslad mer, blivit misshandlad otaliga gånger och ofta varit nära döden.

24Jag har fem gånger pryglats av judarna med trettionio slag.

25Tre gånger har jag blivit slagen med käpp, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet.

26Jag har jämt varit på resor, utstått faror på floder, faror från förbrytare, från landsmän, från hedningar, faror i städer, i öknar, i hav, faror från falska bröder.

27Det har varit möda och slit, varit många sömnlösa nätter, det har varit hunger och törst, ständiga fastor, jag har frusit och varit utan kläder.

28Ovanpå detta något som varje dag pressar mig, ängslan för alla församlingarna.

29Vem är svag utan att jag är svag? Vem bringas på fall utan att jag blir berörd och upprörd?

30Om jag måste vara stolt så är det av min svaghet jag vill vara stolt.

31Herren Jesu Gud och Fader, som är lovprisad i evighet, vet att jag inte ljuger.

32I Damaskus lät kung Aretas guvernör bevaka staden för att gripa mig,

33men från ett fönster firades jag ner i en korg utefter muren och undkom honom.