ANDRA SAMUELSBOKEN 15 - Svenskbibel（SB）

Absaloms uppror

1Efter en tid skaffade sig Absalom en vagn, hästar och femtio man som sprang framför honom.

2Tidigt varje morgon brukade Absalom ställa sig vid vägen till stadsporten. Och närhelst en man var på väg till kungen för att få en rättssak avgjord, kallade Absalom honom till sig och frågade från vilken stad han kom. När han svarade att han var från den eller den stammen i Israel,

3sa Absalom: ”Din sak är god och riktig, men hos kungen finns ingen som lyssnar på dig.”

4Absalom tillade: ”Om ändå jag var satt till domare i landet! Då kunde varje man med någon rättssak eller tvist komma till mig, och jag skulle skipa rättvisa åt honom.”

5Och närhelst en man kom fram och ville falla ner för honom, sträckte han fram handen, tog tag i honom och kysste honom.

6Så gjorde Absalom med varje israelit som kom till kungen för att få rättvisa. På det sättet stal Absalom israeliternas hjärta.

7Efter fyra år sa Absalom till kungen: ”Låt mig få gå till Hebron och uppfylla ett löfte till Herren.

8För när jag bodde i Geshur i Aram gav din tjänare detta löfte: Om Herren för mig åter till Jerusalem ska jag tjäna Herren.”

9Kungen lät honom gå och önskade honom välgång. Så Absalom bröt upp och begav sig till Hebron.

10Men Absalom sände ut spioner till Israels alla stammar med detta budskap: ”Så fort ni hör hornet ljuda ska ni säga: Absalom är kung i Hebron!”

11Tvåhundra män från Jerusalem följde med Absalom. De var inbjudna och följde med i god tro utan att ana oråd.

12Medan Absalom offrade slaktoffer sände han bud efter Davids rådgivare giloniten Ahitofel, som befann sig i sin hemstad Gilo. Sammansvärjningen växte i styrka och Absalom fick allt fler anhängare.

David flyr från Jerusalem

13En budbärare kom till David och sa: ”Israels män är nu lojala mot Absalom.”

14Då sa David till alla sina tjänare i Jerusalem: ”Res er upp, vi måste fly, annars undkommer vi inte Absalom! Skynda iväg! Han kan plötsligt angripa oss och bringa ofärd över oss och slå staden med svärd.”

15Kungens tjänare svarade: ”Vad än vår herre kungen beslutar så är vi dina tjänare.”

16Så kungen gav sig iväg med hela sitt hushåll. Men kungen lät tio av sina bihustrur blir kvar för att se efter palatset.

17Kungen drog ut med allt folket efter honom. De stannade till vid det sista huset.

18Alla hans tjänare passerade förbi honom, likaså alla kereteerna och peleteerna och de sexhundra från Gat som hade följt David därifrån.

19Då sa kungen till Ittaj från Gat: ”Varför går du också med oss? Vänd om och stanna hos den nye kungen. Du är ju en främling och landsflyktig.

20Du kom i går, och så skulle jag i dag låta dig irra omkring med oss jag vet inte vart? Återvänd och ta dina bröder med dig. Må nåd och trofasthet vara med dig.”

21Men Ittaj svarade: ”Så sant Herren lever och så sant min herre kungen lever, där du är vill också din tjänare vara, i liv och död.”

22Då sa David till Ittaj: ”Gå då, passera du också.” Och Ittaj från Gat passerade tillsammans med alla sina män och alla barn han hade med sig.

23Hela landet storgrät när folket passerade. Kungen gick över Kidrondalen och allt folket passerade förbi och tog vägen mot öknen.

24Där var också Sadok med alla leviterna som bar Guds förbundsark. De satte ner Guds ark, och Abjatar offrade tills allt folket hunnit passera ut ur staden.

25Då sa kungen till Sadok: ”Bär tillbaka Guds ark in i staden! Om jag har Herrens välvilja så för han mig tillbaka så att jag får se honom och hans boning igen.

26Men om han säger: ’Jag tycker inte om dig’, så är jag redo, han kan göra med mig vad han anser vara bäst.”

27Kungen sa vidare till prästen Sadok: ”Är inte du en siare? Återvänd till staden i lugn och ro med din son Ahimaas och Abjatars son Jonatan, era båda söner.

28Lyssna, jag väntar vid vadställena i öknen tills jag får ord från er med information.”

29Så Sadok och Abjatar återförde Guds ark till Jerusalem och där blev de kvar.

30David gick gråtande uppför Olivberget, barfota och med täckt huvud. Allt folket som följde honom hade också täckta huvuden och gick gråtande upp.

31Någon berättade för David att Ahitofel var med bland de sammansvurna kring Absalom. Då bad David: ”Herre, förvandla Ahitofels råd till dårskap.”

32När David nådde bergets topp där han brukade tillbe Gud, kom arkiten Hushaj emot honom med sönderrivna kläder och jord på huvudet.

33David sa till honom: ”Följer du med mig blir du bara till besvär.

34Men om du återvänder till staden och säger till Absalom: ’Jag vill vara din tjänare, o konung. Så som jag förr var din fars tjänare vill jag nu vara din tjänare’, då kan du göra om intet Ahitofels råd.

35Prästerna Sadok och Abjatar finns där med dig. Allt du får höra från kungapalatset ska du informera dem om.

36Deras två söner är med dem där, Sadoks son Ahimaas och Abjatars son Jonatan. Genom dem ska ni sända bud till mig om precis allt ni får höra.”

37Så Hushaj, Davids vän, anlände till staden just när Absalom drog in i Jerusalem.