JOB 7 - Svenskbibel（SB）

Fortsättning av Jobs svar

1Är inte människans jordeliv kamp och strid?

Är inte hennes dagar som daglönarens?

2Människan är lik en slav

som flämtar efter skugga,

lik en daglönare som väntar på lön.

3Jag har tilldelats månader av tomhet

och nätter av elände.

4Så snart jag lagt mig frågar jag:

”När ska natten ta slut så jag får stiga upp?”

Jag är orolig och rastlös till morgonen.

5Kroppen täcks av maskar och sårskorpor.

Huden spricker och varas.

6Mina dagar löper snabbare än skottspolen,

de försvinner utan hopp.

7Betänk att mitt liv är ett andetag,

aldrig mer får jag se det goda.

8Det öga som ser mig ska inte mer iaktta mig.

Din blick ska söka mig, men jag är borta.

9Som molnet upplöses och försvinner,

så kommer inte den åter upp

som farit ner i dödsriket.

10Han återvänder aldrig till sitt hus,

hans plats känner honom inte mer.

11Därför vill jag inte hålla mig tyst.

Jag vill tala i min andes ångest,

klaga i min själs bitterhet.

12Är jag ett hav eller ett sjöodjur

eftersom du låter bevaka mig?

13När jag säger att min säng

ska trösta och lugna mig,

14då skrämmer du mig med drömmar

och terroriserar mig med syner.

15Hellre stryps jag och dör

än förblir ett benrangel.

16Jag föraktar mitt liv.

Jag vill inte leva för alltid.

Låt mig vara!

Mina dagar är blott en vindpust.

17Vad är en människa,

att du tänker så högt om henne

och tar henne till ditt hjärta?

18Du besöker henne varje morgon

och prövar henne hela tiden.

19Varför tar du inte blicken ifrån mig

och ger mig tid att svälja?

20Har jag syndat, vad gör det dig,

du mänsklighetens bevakare?

Varför gör du mig till din måltavla?

Har jag blivit en börda för dig?

21Varför förlåter du inte min synd

och avlägsnar min skuld?

Snart ligger jag i stoftet.

Du ska ivrigt leta efter mig,

men jag är borta.