1Jag vill sjunga till min älskade,
en sång till min älskade om hans vingård:
Min älskade hade en vingård på en bördig kulle.
2Han grävde upp den, avlägsnade stenar
och planterade där bästa vinstockar.
Han byggde ett vakttorn i dess mitt
och högg ut ett presskar.
Han förväntade sig söta druvor, men den gav sura.
3Jerusalems invånare och Judas män,
döm nu mellan mig och min vingård!
4Vad mer kunde göras för min vingård
än det jag hade gjort?
Varför bar den sura druvor när jag förväntade söta?
5Nu ska jag säga er vad jag ska göra med min vingård:
Jag ska ta bort stängslet så den blir ödelagd.
Jag ska bryta ner muren så den blir nertrampad.
6Jag ska göra den öde.
Den ska inte beskäras eller grävas i.
Törne och tistel ska gro.
Jag ska också neka molnen att regna på den.
7Vingården som tillhör härskarornas Herre
är Israels hus och Judas folk.
De är hans käraste.
Han väntade rättvisa men fann blodsdåd,
han väntade rättfärdighet men fann skrik.
Fördömelser8Fördömelse över er som tar över hus efter hus
och åker efter åker tills ingen plats återstår
och bara ni bor i landet!
9Från härskarornas Herre hör jag:
’Många stora och vackra hus
ska ödeläggas och bli obebodda!
10En vingård på tio plogland
ska bara ge några liter i avkastning,
och likaså med en tunna utsäde.’
11Fördömelse över dem som går upp tidigt
för att ränna efter starka drycker
och blir sittande långt fram på kvällen heta av vin!
12Det är harpa, lyra, tamburin, flöjt och vin
på deras fester.
Men de är likgiltiga för Herrens gärningar,
de blundar för vad han gör.
13Mitt folk ska föras bort i fångenskap
eftersom de saknar förstånd.
De främsta ska svälta,
och hopen försmäkta av törst.
14Därför vidgar dödsriket sin strupe
och spärrar upp sitt väldiga gap.
Dit ner ska fara stadens främsta
tillsammans med den festande och jublande hopen där.
15Människan ska kuvas, alla ska förnedras,
stolta ögon ödmjukas.
16Men härskarornas Herre är upphöjd i domen.
Den helige Guden visar sig helig i rättfärdighet.
17Då ska lamm beta som på egen mark,
och nomader ska äta bland de rikas ruiner.
18Fördömelse över dem
som drar missgärningen efter sig
med falskhetens band,
och släpar på synd som med rep,
19och säger: ”Nu får Gud skynda sig
och snart utföra sitt verk så att vi får se det!
Låt det komma!
Låt det hända vad Israels Helige bestämt,
så att vi får erfara det!"
20Fördömelse över dem som kallar ont för gott och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
bittert till sött och sött till bittert!
21Fördömelse över dem som är visa i egna ögon
och betraktar sig själva som kloka!
22Fördömelse över dem som är hjältar i vindrickande
och mästare på att blanda starka drycker!
23De frikänner den skyldige för mutor
och berövar den rättfärdige rättvisan!
24Som eldsflamman förtär strå,
som höet sjunker ihop i lågan,
så ska deras rot ruttna,
deras blomning virvla iväg som stoftet.
Detta för att de förkastade
lagen från härskarornas Herre
och föraktade budskapet från Israels Helige.
Herrens vrede25Därför flammar Herrens vrede mot hans folk.
Han sträcker ut sin hand mot dem och slår dem.
Bergen skakar, och liken ligger som sopor på gatorna.
Ändå är inte hans vrede blidkad, hans hand är ännu utsträckt.
26Han reser ett baner för folken i fjärran
och kallar på dem från jordens ände.
Och se hur snabbt och lätt de kommer!
27Ingen är trött, ingen snavar, ingen dåsar eller sover.
Inget bälte lossnar, ingen skorem går av.
28Deras pilar är skarpa,
alla deras bågar är spända.
Hästarnas hovar är som flinta
och vagnshjulen som virvelvind.
29Deras rytande är som ett lejons,
ja, som unga lejon.
De morrar och fångar sitt rov och bär iväg det,
utan någon som räddar.
30Den dagen ska det dåna mot dem likt havets dån.
Blickar man ut över landet råder mörker och vånda.
Och dagsljuset mörknar av tjocka moln.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
