1Jeriko var ordentligt tillbommat på grund av Israels söner. Ingen gick ut eller in.
2Herren sa till Josua: ”Lyssna, jag har gett Jeriko med dess kung och dess starka krigare i din hand.
3Marschera runt staden ett varv med alla krigsmän. Gör så i sex dagar.
4Sju präster ska bära sju vädurshorn framför arken. På sjunde dagen ska ni marschera runt staden sju varv, och prästerna ska stöta i hornen.
5När det ljuder en utdragen ton från vädurshornet och ni hör det, ska hela folket ropa högt. Då ska stadsmuren störta samman och folket ska avancera, var och en rakt fram.”
6Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sa: ”Lyft upp förbundsarken och låt sju präster bära sju vädurshorn framför Herrens ark.”
7Till folket sa han: ”Framåt! Marschera runt staden! Krigsmännen ska gå framför Herrens ark.”
8När Josua sagt detta till folket gick de sju prästerna som bar de sju vädurshornen framför Herren och stötte i hornen medan Herrens förbundsark följde bakom dem.
9Krigsmännen gick framför prästerna som stötte i hornen, och eftertruppen följde arken. Hela tiden stötte man i hornen.
10Josua hade befallt folket: ”Ropa inte, var tysta och säg inte ett ord förrän den dag jag säger åt er att ropa. Då ska ni ropa.”
11Han lät Herrens ark bäras runt staden ett varv. Sedan gick de in i lägret och tillbringade natten där.
12Josua steg upp tidigt nästa morgon, och prästerna lyfte upp Herrens ark.
13De sju prästerna som bar de sju vädurshornen framför Herrens ark gick hela tiden och stötte i hornen. Krigsmännen gick framför dem och eftertruppen följde Herrens ark. Hornen ljöd hela tiden.
14De marscherade också andra dagen ett varv runt staden och återvände sedan till lägret. Så gjorde de sex dagar.
15På sjunde dagen steg de upp tidigt i gryningen. De marscherade på samma sätt runt staden, sju varv. Det var enda dagen som de gick sju varv runt staden.
16På sjunde varvet stötte prästerna i hornen och Josua sa till folket: ”Ropa! För Herren har gett er staden!
17Staden och allt som är i den ska avskiljas för Herren till förintelse. Bara den prostituerade Rahab, och alla andra i hennes hus, ska få leva. För hon gömde spionerna vi sände ut.
18Håll er ifrån det som är avskilt så att inte ni själva avskiljs åt förintelse. Om ni tar något av det, då avskiljer ni Israels läger åt förintelse och drar olycka över det.
19Men allt silver och guld och allt av koppar eller järn är helgat åt Herren. Det ska föras till Herrens skattkammare.”
20Så ropade folket och hornen ljöd. När folket hörde hornen ropade de riktigt högt. Murarna störtade samman och folket gick upp till staden. Varje man gick raka vägen in i staden, som erövrades.
21Med svärd avskilde de allt i staden åt förintelse, män och kvinnor, unga och gamla, oxar, får och åsnor.
22Josua sa till de båda männen som hade spionerat i landet: ”Gå till den prostituerades hus och hämta ut kvinnan och alla som är där med henne, så som ni lovat henne med ed.”
23Då gick de unga spionerna in och hämtade ut Rahab, hennes far och mor och bröder, och alla som hörde henne till. De hämtade ut hela hennes släkt och lät dem slå sig ner utanför Israels läger.
24De brände upp staden och allt däri. Bara silvret och guldet och allt gjort av koppar eller järn lades i skattkammaren i Herrens hus.
25Den prostituerade Rahab och hennes fars husfolk och alla som hörde till henne lät Josua leva. Hon bor bland israeliterna än i dag, eftersom hon gömde spionerna som Josua sänt för att spionera i Jeriko.
26Vid den tiden svor Josua en ed: ”Den man som återuppbygger denna stad Jeriko är förbannad inför Herren. När han lägger grunden sker det till priset av hans förstfödde son. När han reser portarna sker det till priset av hans yngste son.”
27Herren var med Josua, och hans rykte spreds över hela landet.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.