ANDRA SAMUELSBOKEN 3 - Svenskbibel（SB）

Davids sex söner i Hebron

1Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. David blev allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.

2I Hebron föddes dessa söner åt David: Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel.

3Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigail, änkan efter Nabal från Karmel. Den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmaj, kungen av Geshur.

4Den fjärde var Adonia, Haggits son. Den femte var Sefatja, Abitals son.

5Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa söner föddes åt David i Hebron.

Abner går över till David

6Medan kriget pågick mellan Sauls hus och Davids hus stärkte Abner sin ställning i Sauls hus.

7Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Ish-Boshet sa till Abner: ”Varför låg du med min fars bihustru?”

8Abner blev ursinnig över Ish-Boshets ord, och sa: ”Är jag ett hundhuvud från Juda? Här visar jag godhet mot din far Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och jag har inte utlämnat dig i Davids hand, och så anklagar du mig i dag för en synd med den där kvinnan.

9Må Gud straffa mig strängt om jag inte gör för David så som Herren med ed lovat honom,

10att överföra kungadömet från Sauls hus och upprätta Davids tron över både Israel och Juda, från Dan till Beer-Sheba.”

11Då vågade inte Ish-Boshet svara ett enda ord mer till Abner av rädsla för honom.

12Abner sände bud till David och lät säga: ”Vem tillhör landet? Slut förbund med mig, så ska jag hjälpa dig att få över hela Israel på din sida.”

13David svarade: ”Utmärkt, jag ska sluta förbund med dig, men på ett villkor: Kom inte och träd fram inför mig utan att föra med dig Sauls dotter Mikal.”

14Sedan sände David bud till Sauls son Ish-Boshet och lät säga: ”Ge mig min hustru Mikal som jag fick som brud för hundra filisteers förhudar.”

15Då sände Ish-Boshet bud och tog henne från hennes man Paltiel, son till Laish.

16Men Paltiel gick gråtande med henne och följde henne till Bahurim. Där sa Abner till honom: ”Gå hem igen!” Då återvände han.

17Abner överlade med de äldste i Israel och sa: ”Ni har länge försökt få David till kung över er.

18Nu är tiden inne, för Herren har sagt om David: Genom min tjänare David ska jag frälsa mitt folk Israel från filisteerna och från alla deras fiender.”

19Abner talade också med Benjamins män. Sedan gick Abner till David i Hebron för att berätta allt vad Israel och hela Benjamins hus hade beslutat.

20När Abner med tjugo man kom till David i Hebron, höll David en fest för Abner och hans män.

21Abner sa till David: ”Låt mig gå och samla hela Israel till min herre kungen. Så ska de sluta förbund med dig, och du får regera över allt vad ditt hjärta önskar.” David lät Abner gå, och han gav sig belåten iväg.

Joab mördar Abner

22Just då återvände Davids krigsfolk och Joab från ett plundringståg med stort byte. Abner var inte längre kvar hos David i Hebron, för David hade låtit honom gå och han hade gett sig belåten iväg.

23När Joab och hela hans armé kom blev Joab informerad om att Abner, Ners son, hade varit hos kungen, som lät honom belåten dra iväg.

24Då gick Joab in till kungen och sa: ”Vad har du gjort? Abner kommer till dig, och du låter honom bara gå härifrån!

25Du känner Abner, Ners son. Han kom för att bedra dig och ha koll på dig och ta reda på allt du gör.”

26Så fort Joab lämnat David sände han bud efter Abner, och de fick honom att återvända vid Sirabrunnen. Men David var ovetande.

27När Abner återkom till Hebron tog Joab honom avsides in i porten som för ett privat samtal med honom. Där högg Joab honom i magen så att han dog, detta som hämnd för sin bror Asaels blod.

28När David efteråt fick höra om det sa han: ”Jag och mitt kungadöme är för evigt utan skuld inför Herren angående mordet på Abner, Ners son.

29Låt skulden falla över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Låt det aldrig i Joabs hus saknas män som har flytning eller lepra eller håller i en slända eller faller för svärd eller saknar bröd.”

30Så mördades Abner av Joab och hans bror Abishaj, därför att Abner hade dödat deras bror Asael i slaget vid Gibeon.

David sörjer Abner

31David sa till Joab och allt hans folk: ”Riv sönder era kläder och klä er i säcktyg och sörj Abner!” Och kung David gick bakom båren.

32De begravde Abner i Hebron. Kungen storgrät vid Abners grav, och allt folket grät.

33Kungen tog upp en sorgesång över Abner:

”Måste Abner dö en dåres död?

34Dina händer var inte bundna,

dina fötter var ej i bojor.

Du föll som man faller för onda män.”

Då grät folket igen.

35Sedan försökte alla få David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed: ”Må Gud straffa mig strängt om jag smakar bröd eller något annat innan solen går ner!”

36Hela folket gillade vad de hörde. Ja, allt vad kungen tog sig för gillades av dem.

37Den dagen förstod hela folket och hela Israel att kungen inte låg bakom mordet på Abner, Ners son.

38Kungen sa till sina tjänare: ”Ni förstår väl att en stor furste har fallit i Israel i dag.

39Men jag är svag i dag, trots att jag är smord till kung. Och de där männen, Serujas söner, är mer vildsinta än jag. Må Herren straffa den som gjort ont för hans ondska.”