1Herren sa till Mose: ”Gå till farao! För jag har förhärdat hans och hans tjänares hjärtan för att göra dessa tecken mitt ibland dem.
2Detta för att du ska berätta för din son och din sonson hur jag förnedrade egyptierna och vilka tecken jag gjorde bland dem. Och ni ska förstå att jag är Jahve.”
3Mose och Aron gick till farao och sa till honom: ”Så säger Jahve, hebreernas Gud: Hur länge ska du vägra ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk så att de kan tjäna mig.
4Men vägrar du släppa mitt folk, då ska jag i morgon sända gräshoppor över ditt land.
5De ska täcka marken så att den inte går att se. De ska äta vad som är kvar till er efter haglet. De ska äta av alla era träd som växer på marken.
6De ska fylla dina hus och dina tjänares hus och alla hus i Egypten. Något liknande har varken dina fäder eller förfäder sett från den dag de kom till världen och till denna dag.” Sedan vände han sig om och lämnade farao.
7Faraos tjänare sa till honom: ”Hur länge ska den mannen vara en snara för oss? Släpp männen så att de kan tjäna Jahve sin Gud. Förstår du ännu inte att Egypten är förstört?”
8Då hämtades Mose och Aron åter till farao, och han sa till dem: ”Gå och tjäna Jahve er Gud! Men vilka ska gå?”
9Mose svarade: ”Vi går med våra unga och gamla. Vi går med våra söner och döttrar, med våra får och kor, för vi måste hålla en Herrens högtid.”
10Då sa han till dem: ”Jahve behöver vara med er om jag släpper er och era barn! Det är tydligt att ni har onda avsikter.
11Nej! Bara männen får ge sig av och tjäna Jahve. Det var ju det ni bad om.” Och de drevs ut från farao.
12Herren sa till Mose: ”Sträck ut handen över Egypten så ska gräshoppor komma över landet. De ska äta upp markens alla växter, allt som haglet lämnat kvar.”
13Mose sträckte ut sin stav över Egypten, och Herren drev en östanvind in över landet hela den dagen och natten. När det blev morgon hade östanvinden fört med sig gräshopporna.
14De kom in över hela Egypten och slog sig ner överallt i Egypten. En sådan mängd gräshoppor hade aldrig förekommit och ska aldrig mer förekomma.
15De täckte hela marken så att det blev mörkt. De åt upp allt som växte i landet och all frukt på träden som var kvar efter haglet. Inget grönt blev kvar på träd eller växter i hela Egypten.
16Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sa: ”Jag har syndat mot Jahve er Gud och mot er.
17Men förlåt nu min synd denna enda gång och be till Jahve er Gud att han tar bort denna dödsplåga från mig.”
18Så Mose lämnade farao och bad till Herren.
19Herren vände vinden till en stark västanvind. Den förde bort gräshopporna som slungades i Röda havet. Inte en enda gräshoppa blev kvar i hela Egypten.
20Men Herren förhärdade faraos hjärta. Han släppte inte Israels söner.
Nionde plågan – mörker21Herren sa till Mose: ”Sträck upp handen mot himlen så ska det komma ett mörker över Egypten, ett mörker som kan kännas.”
22Då sträckte Mose upp handen mot himlen, och ett totalt mörker kom över hela Egypten i tre dagar.
23Det gick inte att se varandra och ingen kunde lämna sin plats på tre dagar. Men där Israels söner bodde var det ljust.
24Då kallade farao till sig Mose och sa: ”Gå och tjäna Jahve. Era barn får även gå med er. Bara era får och kor måste lämnas kvar.”
25Men Mose sa: ”Du måste låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt Jahve vår Gud.
26Även vår boskap måste gå med oss, inte en klöv får bli kvar. För vi måste ta av dem när vi tjänar Jahve vår Gud. Och innan vi är framme vet vi inte vad vi ska tjäna Jahve med.”
27Men Herren förhärdade faraos hjärta. Han ville inte släppa dem.
28Farao sa till Mose: ”Försvinn härifrån! Och våga inte komma inför mig igen! Den dag du gör det ska du dö.”
29Mose sa: ”Så blir det. Jag ska aldrig mer komma inför dig.”
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.