JEREMIA 22 - Svenskbibel（SB）

Dom över onda kungar

1Så sa Herren: Gå ner till judakungens palats och tala där dessa ord:

2Lyssna till Herrens ord, du Judas kung som sitter på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar.

3Så säger Herren: Verkställ rättvisa och rättfärdighet, och fria rånoffret från förtryckaren. Invandraren, den faderlöse och änkan ska ni inte behandla illa eller våldsamt. Avrätta inte oskyldiga på denna plats.

4Om ni verkligen rättar er efter detta ord, ska kungar som sitter på Davids tron dra in genom portarna till detta hus med vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.

5Men om ni inte åtlyder dessa ord svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus ska läggas i ruiner.

6För så säger Herren

om judakungens palats:

Du är som Gilead för mig,

som Libanons topp.

Men jag ska sannerligen

göra dig till en öken,

till obebodda städer.

7Jag ska avskilja fördärvare mot dig,

var och en med sina vapen.

De ska fälla dina bästa cedrar

och kasta dem i elden.

8Många folkslag ska gå förbi denna stad och fråga varandra: ”Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?”

9De ska få till svar: ”Därför att de övergav förbundet med Jahve sin Gud och tillbad andra gudar och tjänade dem.”

10Gråt inte över den döde kungen,

sörj honom inte.

Gråt istället över kungen

som vandrar bort,

för han ska aldrig återvända

och se sitt födelseland.

11För så säger Herren om Josias son Shallum, Judas kung som efterträdde sin far Josia och som fördes bort från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända.

12Han ska dö på den plats dit han förts i fångenskap och aldrig mer återse detta land.”

13Fördömelse över den

som bygger sitt hus med orätt,

övervåningen med orättfärdighet,

som låter sin nästa arbeta för intet

och vägrar honom hans lön.

14Han säger:

”Jag vill bygga mig ett väldigt hus

med rymlig övervåning.”

Han hugger ut fönster,

gör paneler av cederträ

och målar med högröd färg.

15Är du kung

för att du ska tävla med cederträ?

Din far åt, drack

och betedde sig rättvist och rättfärdigt.

Och då gick det honom väl.

16Han skipade rättvisa

för den nödställde och utsatte.

Och då gick allt väl.

Är inte det att känna mig?

säger Herren.

17Men du har ögon och hjärta

bara för mammon.

Du spiller oskyldigt blod

och utövar förtryck och våld.

18Därför säger Herren om Jojakim, Josias son, Judas kung:

Ingen ska sörjande ropa efter honom:

”O, min broder! O, min syster!”

Ingen ska sörjande ropa efter honom:

”O, herre! O, hans majestät!”

19Han ska få en åsnebegravning.

Han ska släpas bort och kastas

långt utanför Jerusalems portar.

20Gå upp på Libanon och ropa,

höj din röst i Bashan,

ropa från Abarim!

För alla dina älskare är krossade.

21Jag talade till dig när du hade det bra,

men du sa: ”Jag vill inte lyssna.”

Du har varit sådan från din ungdom,

du har vägrat lyssna till mig.

22En stormvind ska driva iväg alla dina herdar.

Dina älskare ska gå i fångenskap.

Då ska du skämmas och vanäras

på grund av all din ondska.

23Du som bor i Libanon

och har ditt näste i cedrarna,

hur ömklig ska du inte bli

när värkar och ångest drabbar dig

som hos en födande kvinna!

24Så sant jag lever, säger Herren: Även om du Konja, Jojakims son, Judas kung, vore en sigillring på min högra hand, så skulle jag rycka av dig.

25Jag ska överlämna dig till dem som vill döda dig och som du fruktar, till Babels kung Nebukadressar och kaldeerna.

26Jag ska slunga bort dig och din mor som födde dig till ett annat land där ni inte är födda. Där ska ni dö.

27De ska aldrig få återvända till landet de längtar till.

28Är denne man Konja ett föraktat och krossat kärl? En oönskad kruka? Varför har han och hans barn slungats iväg och kastats bort till ett för dem okänt land?

29Land, land, land, hör Herrens ord!

30Så säger Herren: Nedteckna om den mannen: Han ska vara barnlös. Hans liv ska bli misslyckat. Ingen av hans söner ska lyckas sitta på Davids tron och åter härska över Juda.