JEREMIA 48 - Svenskbibel（SB）

Profetia om Moab

1Så säger härskarornas Herre,

Israels Gud om Moab:

Det blir hemskt för Nebo,

för det ska ödeläggas!

Kirjatajim ska vanäras och erövras.

Borgen ska vanäras och krossas.

2Moab prisas inte längre.

I Heshbon smider man

onda planer mot henne:

”Kom, låt oss förinta Moab!”

Även du, Madmen, ska tystas,

svärdet ska förfölja dig.

3Ett skri hörs från Horonajim:

”Våld och stor förödelse!”

4Moab är krossat,

hennes små barn skriker.

5Gråtande går de

uppför sluttningen mot Luhit.

På vägen ner till Horonajim

hörs ångestskri över förödelsen.

6Fly, rädda era liv!

Bli som en buske i öknen!

7Eftersom du förtröstar

på dina gärningar och skatter

ska även du erövras.

Och Kemosh ska gå i fångenskap

med sina präster och stormän.

8Ödeläggaren kommer till varje stad,

ingen stad ska undkomma.

Dalen och slätten ska fördärvas,

så som Herren sagt.

9Ge Moab en blomma,

för hon ska försvinna iväg.

Hennes städer blir öde och obeboeliga.

10Förbannad är den som

slarvigt utför Herrens verk.

Förbannad är den som tvekar

att bloda ner sitt svärd!

11Moab har levt tryggt från sin ungdom,

i stillhet som vin på dräggen.

Han hälldes inte från kärl till kärl.

Han har inte gått i fångenskap.

Därför smakar han som förr

och hans doft är oförändrad.

12Lyssna! Därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder vintappare till honom. De ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor.

13Moab ska skämmas för Kemosh, liksom Israels hus fick skämmas när de förtröstade på Betel.

14Hur kan ni säga:

”Vi är hjältar och tappra krigare”?

15Moab ska ödeläggas,

dess städer intas.

Moabs utvalda unga män

ska gå ner för att slaktas.

Så säger Kungen,

Jahve är hans namn,

han som är över härskarorna.

16Moabs undergång närmar sig,

hans hemsökelse rycker fram.

17Sörj över honom, alla ni grannfolk,

alla som känner hans namn.

Säg: ”Bruten är den starka spiran,

den ärorika härskarstaven!”

18Kom ner från din härlighet

och sätt dig på torr mark,

du dotter Dibons folk.

För den som ödelagt Moab

har kommit upp mot dig

och förstört dina fästen.

19Ställ dig vid vägen och spana,

du som bor i Aroer.

Fråga honom som flyr

och henne som undkommit,

säg: ”Vad har hänt?”

20Moab är vanärat, för det är krossat.

Jämra er och ropa!

Berätta vid Arnon att Moab är ödelagt.

21Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat,

22över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim,

23Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon,

24Keriot, Bosra och över alla andra städer i Moab, nära och fjärran.

25Moabs styrka är avhugget, hans kraft är bruten, säger Herren.

26Gör Moab berusad, för han har förhävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och folk ska skratta även åt honom.

27Skrattade inte du Moab åt Israel? Ertappades Israel bland tjuvar, eftersom du alltid skakar på huvudet när du talar om honom?

28Lämna städerna och bo i klippan,

ni Moabs invånare.

Gör som duvan,

som bygger sitt näste

i sidan av en gapande klyfta.

29Vi har hört om Moabs högmod

- hans enorma högmod -

hans högfärd,

arrogans och förhävelse

och hans överlägsna attityd.

30Jag vet om hans hätskhet,

säger Herren.

Det är tomhet, likaså hans beteende.

31Därför gråter jag över Moab,

jämrar mig för Moabs skull,

suckar över Kir-Heres män.

32Jag gråter över dig,

du Sibmas vinstock,

mer än jag gråter för Jaeser.

Dina rankor gick över havet

och nådde till Jaesers hav.

Ödeläggaren slog ner

mitt i din sommarskörd

och din vinbärgning.

33Glädje och lycka har berövats

de bördiga fälten och Moab.

Jag har stoppat flödet från vinpressarna.

Inga druvor trampas under glädjerop.

Det ropas, men inte av glädje.

34Det hörs ett skri från Heshbon till Eleale och Jahas. Ropet hörs från Soar

till Horonajim och Eglat-Selisia. För också Nimrims vatten har torkat.

35I Moab ska jag göra slut på dem som frambär offer på höjderna och tänder rökelse åt sina gudar, säger Herren.

36Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män, för allt de äger har gått förlorat.

37Varje huvud är rakat, varje skägg avskuret. På alla händer finns skärsår. Alla har svept sig i säcktyg.

38På alla tak och torg i Moab hörs dödsklagan. För jag har krossat Moab likt ett kärl som ingen vill ha, säger Herren.

39Hur nedbruten är inte Moab. De jämrar sig. Moab vänder sig bort i vanära. Moab blir till åtlöje och förfäran för alla sina grannar.

40För så säger Herren:

Han ska likt en örn

med utbredda vingar slå ner på Moab!

41Keriot intas, fästningarna erövras.

Den dagen ska Moabs hjältar

känna oro och ängslan

som hos en födande kvinna.

42Moab ska förintas som folk,

för han har förhävt sig mot Herren.

43Terror, grop och snara

väntar er i Moab, säger Herren.

44Den som flyr terrorn störtar i gropen.

Den som tar sig upp ur gropen

fångas i snaran.

För jag sänder straffets år över Moab,

säger Herren.

45Flyktingarna står kraftlösa

i Heshbons skugga.

För eld går ut från Heshbon,

en låga från Sichon.

Den förtär Moabs tinning,

hjässan på krigsdånets söner.

46Fördömelse över dig Moab!

Förlorat är Kemosh folk,

för dina söner har fängslats,

dina döttrar har förts i fångenskap.

47Men i kommande dagar

ska jag återupprätta Moab, säger Herren.

Så långt domen över Moab.