1Ruts svärmor Noomi sa: ”Min dotter, jag vill se till att din framtid blir trygg och god.
2Boas är vår släkting, och du har varit med hans tjänstekvinnor, eller hur? Och just i natt kastar han korn på sin tröskplats.
3Så tvätta och parfymera dig och klä upp dig. Gå ner till tröskplatsen, men ge dig inte till känna för honom förrän han ätit och druckit.
4Ta reda på var han lägger sig. Gå dit och lyft täcket vid hans fötter och lägg dig där. Han ska då tala om för dig vad du ska göra.”
5Rut svarade: ”Jag ska göra allt du säger.”
6Så hon gick ner till tröskplatsen och gjorde allt vad hennes svärmor hade sagt till henne.
7När Boas hade ätit och druckit och var glad i hågen, gick han och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon dit och lyfte på täcket vid hans fötter och lade sig där.
8Vid midnatt ryckte mannen till. Han böjde sig framåt och såg där en kvinna vid sina fötter!
9”Vem är du?” frågade han. Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din vinge över din tjänarinna, för du är min återlösare.”
10Då sa han: ”Herren välsigne dig, min dotter! Du har visat större kärlek än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika.
11Så var nu inte rädd, min dotter. Jag vill göra för dig allt vad du begär, för alla i stadsporten vet att du är en anständig kvinna.
12Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns en annan återlösare som är närmare än jag.
13Stanna här i natt. Om han i morgon vill återlösa dig, gott, då får han göra det. Men om han inte vill återlösa dig, då gör jag det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon.”
14Så Rut låg vid hans fötter till morgonen, men hon steg upp innan folk kunde känna igen varandra. Boas sa: ”Det får inte bli känt att kvinnan kom hit till tröskplatsen.”
15Sedan sa han: ”Kom med sjalen du har på dig och håll ut den.” Rut gjorde så, och han mätte upp flera liter korn och la det på henne. Sedan gick hon in i staden.
16När Rut kom till sin svärmor, frågade hon: ”Vem är du, min dotter?” Hon berättade då allt vad mannen hade gjort för henne.
17Och Rut sa: ”Han gav mig de här kornen och sa: Du ska inte komma tomhänt hem till din svärmor.”
18Noomi sa: ”Min dotter, ta det nu lugnt tills du vet hur det här slutar. För den mannen kommer inte att vila förrän han får det ordnat redan i dag.”
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
