JOB 9 - Svenskbibel（SB）

Jobs svar på Bildads första tal

1Då svarade Job:

2Naturligtvis vet jag att det är så.

Men hur kan en man stå rättfärdig inför Gud?

3Om han vill föra talan mot Gud,

kan han ej svara honom en gång av tusen.

4Gud är vis i hjärtat och väldig i kraft.

Vem trotsar honom och förblir välbehållen?

5Han flyttar berg utan varning

och välter dem i sin vrede.

6Han skakar jorden så att den rubbas

och dess pelare skälver.

7Han befaller solen att inte skina.

Han förseglar stjärnorna.

8Han ensam spänner ut rymden

och vandrar över havets böljor.

9Han gjorde Stora Björn, Orion,

Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.

10Han gör outgrundliga stordåd,

oräkneliga mirakler.

11Han passerar mig, jag ser honom ej.

Han drar vidare, jag märker det ej.

12Han rycker åt sig,

vem kan stoppa honom?

Vem kan säga till honom:

”Vad håller du på med?”

13Gud håller inte igen sin vrede.

För honom hukar Rahavs hop.

14Så hur skulle jag kunna svara Gud

och välja mina ord mot honom?

15Även om jag är oskyldig kan jag inte svara,

bara be min domare om nåd.

16Om jag ropar och han svarar,

så tror jag inte han lyssnar på mig.

17För han krossar mig med storm

och ger mig sår på sår utan skäl.

18Han låter mig inte hämta andan

utan fyller mig med bitterhet.

19Gäller det styrka?

Han är den starke!

Om det gäller rättvisa, säger han:

”Vem ställer mig till svars?”

20Även om jag har rätt skulle min mun fälla mig.

Är jag oskyldig skulle han förklara mig falsk.

21Jag är oskyldig!

Jag vill inte veta av mig själv,

jag föraktar mitt liv.

22Det spelar ingen roll, därför säger jag:

Oskyldig eller kriminell - han förgör bägge.

23När ofärd bringar plötslig död,

hånar han de oskyldigas prövning.

24Världen är lagd i den ondes våld.

Gud sätter ögonbindel på domarna.

Är det inte han, vem är det då?

25Mina dagar är snabbare än en löpare,

de hastar iväg utan att se något gott.

26De far förbi som vassbåtar,

likt en örn störtande mot bytet.

27Om jag säger:

”Jag ska glömma min klagan,

och ändra uppsyn och vara glad.”

28Likväl bävar jag för alla mina kval,

för jag vet att du inte frikänner mig.

29Jag står som skyldig,

så varför anstränga sig i onödan?

30Även om jag tvättar mig med snö

och renar händerna med lut,

31ska du ändå sänka ner mig i dyn

så att mina kläder avskyr mig.

32Gud är inte en människa som jag,

så att jag kan svara honom:

”Vi möts båda i rätten.”

33Det finns ingen medlare mellan oss

som kan lägga handen på oss båda.

34Må Gud ta bort sin käpp från mig

så att hans terror inte skräckslår mig.

35Då skulle jag tala utan rädsla för honom.

Men nu kan jag inte det.