JOB 24 - Svenskbibel（SB）

Fortsättning av Jobs svar

1Det som sker i tiden

är ju inte dolt för den Allsmäktige,

så varför får inte de som känner Gud

se honom verka?

2De flyttar gränsstenar,

de rövar bort hjordar och vallar dem.

3De driver iväg de faderlösas åsna,

de tar änkans ko i pant.

4De knuffar bort de utsatta från vägen,

alla landets fattiga måste gömma sig.

5Se, som vildåsnor i öknen

går de fattiga till sin syssla

och letar efter mat.

Ödemarken ger dem föda åt sina små.

6De samlar ax på åkrarna,

de efterskördar på de ondas vingårdar.

7Nakna ligger de om natten,

inga kläder som skyddar mot kölden.

8Genomvåta av skurar i bergen

famnar de klippan i brist på skydd.

9De rycker faderlösa från moderns bröst,

den fattiges spädbarn tas i pant.

10De måste gå omkring nakna.

Oklädda och hungrande bär de på kärvar.

11De pressar olja inom deras murar.

De trampar vinpressen, och törstar.

12Från staden hörs döendes stön,

sårade själar ropar på hjälp.

Men Gud anklagar ingen för orätt.

13Andra trotsar ljuset.

De känner inte ljusets vägar

och håller sig inte på ljusets stigar.

14Mördaren stiger upp vid gryningen

och dödar fattiga och utsatta.

Och om natten blir han en tjuv.

15Horkarlen spanar efter skymningen.

Han vill vara osedd av alla,

så han beslöjar sitt ansikte.

16De begår inbrott under kvällstid.

De låser in sig under dagtid

och vill ej veta av ljuset.

17För dem är beckmörker som morgon,

de är hemmastadda med mörkrets fasor.

18De är skum på vattnet.

Deras landegendom är under förbannelse,

ingen beger sig till deras vingårdar.

19Torka och hetta slukar smältvatten,

helvetet slukar syndaren.

20Moderlivet glömmer honom,

maskar festar på honom,

ingen minns honom.

Orättfärdigheten knäcks som ett träd.

21Han utnyttjade den ofruktsamma och barnlösa.

Han hjälpte inte änkan.

22Men Gud föser bort de starka genom sin makt.

När Gud reser sig kan ingen

vara säker på att få leva.

23Han ger dem trygghet och ro,

men hans ögon följer vad de tar sig för.

24De är upphöjda för ett ögonblick,

sedan är de borta.

De klappar ihop och skördas som alla,

de vissnar som axens toppar.

25Om det inte är så,

vem kan visa att jag ljuger?

Vem kan göra mina ord om intet?