MARKUSEVANGELIET 9 - Svenskbibel（SB）

1Jesus sa till dem: ˮDet jag säger till er är sant: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de ser att Guds rike har kommit i makt.ˮ

Jesu härlighet uppenbaras

2Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var helt ensamma. Och han förvandlades inför dem.

3Hans kläder blev glänsande och strålande vita, så vita som ingen tygberedare i världen kan göra några kläder.

4Och där visade sig för dem Elia och Mose, som samtalade med Jesus.

5Då sa Petrus till Jesus: ˮRabbi, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.ˮ

6Han visste nämligen inte vad han skulle säga, så rädda var de.

7Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: ˮDet här är min Son, den Älskade. Lyssna till honom.ˮ

8Och plötsligt när de såg sig omkring, såg de ingen där med dem själva förutom Jesus.

9När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda.

10De tog orden till sig och talade med varandra om betydelsen av att uppstå från de döda.

11De frågade honom: ˮVarför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?ˮ

12Han svarade: ˮJa, Elia kommer först och återupprättar allt. Och vad står det skrivet om Människosonen? Att han måste lida mycket och bli föraktad.

13Men jag säger er att Elia har verkligen kommit och de gjorde med honom vadhelst de ville, som det är skrivet om honom.ˮ

En pojke befrias från en demon

14När de kom tillbaka till lärjungarna såg de mycket folk omkring dem, och skriftlärda som diskuterade med dem.

15Så fort folket fick se Jesus blev de hänförda och skyndade fram och hälsade honom.

16Han frågade dem: ˮVad diskuterar ni med dem?ˮ

17Någon ur folkskaran svarade: ˮLärare, jag har kommit med min son till dig. Han har en stum ande i sig.

18Och var den än tar över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar kasta ut den, men de kunde inte.ˮ

19Jesus svarade dem: ˮDu släkte utan tro. Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För honom till mig.ˮ

20Och de kom med honom till Jesus. När han såg Jesus började anden genast rycka våldsamt i pojken. Han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga.

21Jesus frågade hans far: ˮHur länge har det varit så med honom?ˮ Fadern svarade: ˮFrån det han var barn.

22Ofta kastar den honom i eld och i vatten för att ta död på honom. Men om du kan göra något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.ˮ

23Jesus sa: ˮOm du kan, säger du. Allt förmår den som tror.ˮ

24Genast ropade barnets far: ˮJag tror, hjälp min otro!ˮ

25När Jesus såg att folk strömmade till sa han strängt till den orena anden: ˮDu stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!ˮ

26Den skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Och pojken såg ut som ett lik, så att många sa att han var död.

27Men Jesus tog honom i handen och reste honom upp, och han steg upp.

28När Jesus hade kommit in i ett hus och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ˮVarför kunde inte vi kasta ut demonen?ˮ

29Han svarade: ˮDetta slag kan endast komma ut genom bön.ˮ

Jesu andra förutsägelse om sin död och uppståndelse

30Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Och han ville inte att någon skulle få veta det

31eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sa: ˮMänniskosonen ska överlämnas i människors händer och de ska döda honom och tre dagar efter sin död ska han uppstå.ˮ

32Men de förstod inte vad han sa och vågade inte fråga honom.

Vem är störst?

33De kom till Kafarnaum. När han kom in i huset frågade han dem: ˮVad var det ni talade om på vägen?ˮ

34De förblev tysta, för de hade under vägen diskuterat med varandra om vem som var störst.

35Han satte sig ner och kallade på de tolv och sa: ˮOm någon vill vara den främste ska han vara den ringaste av alla och allas tjänare.ˮ

36Sedan tog han ett barn och ställde det mitt ibland dem. Han omfamnade barnet och sa till dem:

37ˮDen som välkomnar ett sådant barn i mitt namn välkomnar mig. Och den som välkomnar mig, välkomnar inte mig utan honom som har sänt mig.ˮ

Den som inte är emot oss är för oss

38Johannes sa till Jesus: ˮLärare, vi såg en som kastade ut demoner i ditt namn. Vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss.ˮ

39Men Jesus sa: ˮHindra honom inte, för ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig.

40Den som inte är emot oss är för oss.

41Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - det jag säger till er är sant: Han går inte miste om sin lön.

Frestelser till fall

42Den som bringar på fall en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.

43Om din hand får dig på fall, hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha bägge händerna i behåll och gå till helvetet, till elden som aldrig släcks.

45Och om din fot får dig på fall, hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha bägge fötterna i behåll och kastas i helvetet.

47Och om ditt öga får dig på fall, riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med bägge ögonen i behåll kastas i helvetet,

48där deras mask inte dör och elden inte släcks.

49För var och en ska saltas med eld.

50Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur ska ni få det salt igen? Ha salt i er och lev i harmoni med varandra.ˮ