MATTEUSEVANGELIET 18 - Svenskbibel（SB）

Vem är störst?

1Just då kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ˮVem är störst i himmelriket?ˮ

2Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem

3och sa: ˮDet jag säger till er är sant: Om ni inte vänder om och blir som barn ska ni inte komma in i himmelriket.

4Den som ödmjukar sig som detta barn är den störste i himmelriket.

5Och den som välkomnar ett sådant barn i mitt namn välkomnar mig.

Frestelser till fall

6Men den som bringar på fall en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han dränktes i havets djup.

7Fördömelse över världen för allt som leder till fall! Sådant måste komma, men fördömelse över den människa genom vilken de kommer.

8Om din hand eller din fot får dig på fall, hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att med två händer och två fötter kastas i den eviga elden.

9Och om ditt öga får dig på fall, riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att med två ögon kastas i helveteselden.

Liknelsen om det återfunna fåret

10Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen ser alltid min himmelske Faders ansikte.

12Vad tror ni, om en man har hundra får och ett av dem går vilse, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går och letar efter det som är borta?

13Och om han finner det - det jag säger till er är sant - han gläds mer över det fåret än över de nittionio som inte gått vilse.

14Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon av dessa små ska gå förlorad.

En broder som syndar

15Om din broder syndar mot dig, gå och ställ honom till svars mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig har du vunnit din broder.

16Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två till, för att varje sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord.

17Vägrar han lyssna på dem, så tala till församlingen. Vägrar han lyssna även på församlingen, då ska han vara för dig som en hedning och skatteindrivare.

18Det jag säger till er är sant: Vad ni än binder på jorden ska vara bundet i himlen, och vad ni än löser på jorden ska vara löst i himlen.

19Åter säger jag till er det som är sant: Om två av er enas här på jorden att be, om vad som helst, så ska de få det av min Fader i himlen.

20För där två eller tre är tillsammans i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.ˮ

Om barmhärtighet och förlåtelse

21Då gick Petrus fram och frågade Jesus: ˮHerre, hur ofta ska jag förlåta min broder när han syndar mot mig? Räcker sju gånger?ˮ

22Jesus svarade: ˮJag säger dig: inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.

23Av den anledningen kan himmelriket liknas vid en kung som ville ha redovisning av sina slavar.

24När han började granskningen förde man fram till honom en som var skyldig tiotusentals årslöner.

25Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt han ägde skulle säljas och skulden betalas.

26Slaven föll ner för honom och vädjade: ʼHa tålamod med mig, så ska jag betala dig allt!ʼ

27Då fick hans herre medlidande med honom och frigav honom och efterskänkte hans skuld.

28Men när slaven gick därifrån träffade han en annan slav. Denne var skyldig honom hundra dagslöner. Han grep tag i honom och tog strupgrepp på honom och sa: ʼBetala vad du är skyldig!ʼ

29Den andre föll då ner och bad honom: ʼHa tålamod med mig, så ska jag betala dig!ʼ

30Men han vägrade och lät kasta honom i fängelse tills skulden var betald.

31När de andra slavarna såg vad som hände blev de mycket bedrövade och gick och berättade precis allt för sin herre.

32Då kallade hans herre till sig honom och sa: ʼDu är en ond slav. Jag efterskänkte dig hela skulden därför att du bönföll mig.

33Borde inte du också ha varit barmhärtig mot din kamrat, så som jag var barmhärtig mot dig?ʼ

34Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till att torteras, till dess han hade betalat hela skulden.

35Så ska också min himmelske Fader göra med er om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.ˮ