PREDIKAREN 2 - Svenskbibel（SB）

1Jag tänkte: Gå och pröva på glädjen och upptäck njutningen! Men också det var tomhet.

2Jag sa om skrattet: ”Vilken galenskap!” Om njutningen: ”Vad tjänar den till?”

3Jag beslöt att tillfredsställa mig med vin medan mitt sinne sökte visdom. Jag ville få grepp om dårskapen tills jag förstod vad som är bäst för människor att göra de få dagar deras liv varar under himlen.

4Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar åt mig.

5Jag anlade trädgårdar och parker åt mig, och planterade där fruktträd av alla slag.

6Jag byggde dammar åt mig för att vattna lundar av grönskande träd.

7Jag köpte slavar och slavinnor, och hade slavar som fötts i mitt hus. Jag skaffade mig hjordar av oxar och får, mer än någon före mig i Jerusalem.

8Jag samlade åt mig silver och guld och skatter från kungar och provinser. Jag skaffade åt mig sångare och sångerskor, samt det som mannen åtrår - älskarinnor.

9Jag blev stor och överträffade alla som levt i Jerusalem före mig. Och min visdom behöll jag.

10Allt mina ögon pekade på gav jag dem, jag nekade mig ingen njutning. Jag kände glädje i hjärtat av allt mitt arbete, och det var lönen för all min möda.

11Men så betraktade jag mina händers alla verk och den möda jag lagt ner: allt var tomhet, ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.

12Sedan vände jag blicken mot visdom, oförstånd och dårskap. För vad kan den göra som kommer efter kungen förutom det som redan är gjort?

13Jag insåg att visdom är bättre än dårskap, liksom ljuset är bättre än mörkret.

14Den vise använder sina ögon, men dåren vandrar i mörker. Ändå såg jag att det går dem båda lika.

15Sedan tänkte jag på att det som händer dåren ska även hända mig. Så vad tjänar all min visdom till? Och jag tänkte: också detta är tomhet.

16För varken den vise eller dåren minns man särskilt länge. Det går en tid och allt är glömt. Och den vise dör liksom dåren.

17Då hatade jag livet, för allt som sker under solen bedrövade mig. Allt är tomhet, ett jagande efter vind.

18Jag hatade all min möda och strävan under solen, för allt måste lämnas till den som kommer efter mig.

19Och vem vet om det blir en vis eller en dåre som ska råda över allt vad jag förvärvat med möda och visdom under solen? Också det är tomhet.

20Då blev jag alldeles förtvivlad över all min möda och strävan under solen.

21För om någon arbetat med visdom, kunskap och skicklighet, så måste det uppnådda ändå lämnas åt en som inte arbetat med det. Också det är tomhet och ett stort elände.

22Vad får en man ut av all sin möda och ihärdiga strävan under solen?

23För alla hans sysslor under dagen är plåga och sorg. Inte ens om natten får hjärtat ro. Också det är tomhet.

24Det finns inget bättre för en man än att äta och dricka och söka välbefinnande i sin möda. Jag insåg att också det kommer från Guds hand.

25För vem om inte jag kan äta och njuta?

26Gud ger visdom, kunskap och glädje åt den som behagar honom. Men syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som behagar Gud. Också det är tomhet, ett jagande efter vind.