ANDRA MOSEBOKEN 4 - Svenskbibel（SB）

Gud ger Mose tecken

1Mose svarade: ”Nej! De kommer varken att tro på mig eller lyssna på mig, och de ska förneka att Herren uppenbarat sig för mig.”

2Herren sa: ”Vad har du i handen?” Han svarade: ”En stav.”

3Han sa: ”Kasta den på marken!” Så Mose kastade den på marken. Den förvandlades till en orm, och Mose ryggade tillbaka för den.

4Men Herren sa till Mose: ”Sträck ut handen och grip den i stjärten.” Han gjorde så och grep ormen, och den blev en stav i hans hand.

5”Så ska ske för att de ska tro att Jahve, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.”

6Herren fortsatte: ”För in handen mot bröstet!” Han gjorde så, och när han tog ut den var handen vit som snö av lepra.

7Sedan sa Gud: ”För åter in handen mot bröstet!” Mose gjorde så, och när han tog ut den var handen åter ren som övrig hud.

8”Om de inte tror dig eller svarar på det första tecknet, så ska de tro på det andra tecknet.

9Men om de varken tror på dessa två tecken eller lyssnar till dig, ta då lite av Nilens vatten och häll ut på torr mark. Vattnet du tar ur floden ska bli till blod på torr mark.”

10Mose sa till Herren: ”Förlåt Herre, men jag är ingen vältalig man, varken förr eller nu när du talat till din tjänare. Jag är trög och långsam vad gäller ord och tal.”

11Jahve sa till honom: ”Vem ger människan mun? Vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Jahve?

12Gå nu! Jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga.”

13Men Mose sa: ”Herre, jag ber och vädjar: Sänd någon annan!”

14Då blev Herren vred på Mose och sa: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han har lätt för att tala. Han kommer för att möta dig, och när han ser dig ska han bli innerligt glad.

15Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag ska hjälpa er båda att tala och lära er vad ni ska göra.

16Han ska tala till folket i ditt ställe. Han blir din mun, och du blir hans gud.

17Och ta denna stav i handen. Med den ska du göra tecknen.”

Mose återvänder till Egypten

18Mose återvände till sin svärfar Jetro och sa till honom: ”Låt mig fara tillbaka till mina landsmän i Egypten för att se om de lever än.” Jetro sa till Mose: ”Gå i frid.”

19När Mose var i Midjan sa Herren till honom: ”Far tillbaka till Egypten, för alla som ville ta ditt liv är döda.”

20Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på en åsna och återvände till Egypten. Mose tog också Guds stav i handen.

21Herren sa till Mose: ”När du kommer tillbaka till Egypten, gör då alla de under som jag gett dig makt att utföra inför farao. Men jag ska förhärda hans hjärta så att han inte släpper folket.

22Då ska du säga till farao: Så säger Jahve: Israel är min förstfödde son,

23och jag säger till dig: Släpp min son så han kan tjäna mig. Vägrar du släppa honom, lyssna, då ska jag döda din förstfödde son.”

Gud vill döda Mose

24Det inträffade under resan. Vid ett nattläger kom Herren emot Mose och ville döda honom.

25Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud och vidrörde Moses fötter med den och sa: ”Du är min blodsbrudgum.”

26Och Herren lät Mose vara. Det var då hon sa ”blodsbrudgum”, syftande på omskärelsen.

27Herren sa till Aron: ”Gå och möt Mose i öknen!” Han gav sig iväg och mötte Mose vid Guds berg, och Aron kysste honom.

28Mose berättade för Aron alla Herrens ord som han var utsänd att säga och om alla tecken han befallt honom att utföra.

29Sedan gick Mose och Aron och samlade alla de äldste bland Israels söner.

30Aron återgav alla ord som Herren hade sagt till Mose, och utförde tecknen inför folkets ögon.

31Då trodde folket. Och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels söner och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.