PSALMERNAS BOK 39 - Svenskbibel（SB）

1 En psalm av David. För körledaren. Till Jedutun.

2Jag sa: ”Jag vill vaka över mitt liv

och inte synda med min tunga.

När de onda är i min närhet

vill jag låsa munnen.”

3Jag sa inte ett ljud, inte ens något gott.

Men min smärta bara växte,

4ångesten var svår,

det brann som eld medan jag suckade.

Till sist talade jag ut:

5”Herre, låt mig förstå att jag ska dö,

att mina dagar är utmätta.

Hjälp mig inse min förgänglighet.

6Du har gett mig en handfull dagar,

min livstid är som intet för dig.

Sannerligen, alla människor,

hur bergfasta de än står,

är som en vindpust. <>

7Som skuggor vandrar de omkring,

all deras jäkt är tomhet.

Och vem ska få vad de samlat på sig?

8Och nu, Herre, vad väntar jag på?

Jag sätter mitt hopp till dig.

9Befria mig från alla förbrytelser.

Låt inte de oförnuftiga förnedra mig.

10Jag är mållös, min mun är stängd,

för detta är ditt verk.

11Sluta att plåga mig, du slår ju ihjäl mig!

12Du tillrättavisar och straffar en man

för hans synd,

likt malen förtär du det han älskar.

Sannerligen, alla människor är som en vindpust. <>

13Herre, lyssna till min bön,

hör noga på mitt rop!

Var inte tyst när min tår rinner.

För jag är en gäst hos dig,

en främling som alla mina fäder.

14Se inte på mig så!

Låt mig få le igen

innan jag för alltid går bort.”