MARKUSEVANGELIET 3 - Svenskbibel（SB）

En man med förlamad hand

1Jesus gick åter in i synagogan, och där fanns en man med förlamad hand.

2Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, så att de skulle kunna anklaga honom.

3Han sa till mannen med den förlamade handen: ˮStäll dig här i mitten.ˮ

4Sedan frågade han dem: ˮVad är tillåtet på sabbaten, göra gott eller göra ont, rädda liv eller döda?ˮ Men de teg.

5Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras förhärdade hjärtan, och sa till mannen: ˮSträck ut din hand.ˮ Han sträckte ut handen, och den var frisk.

6Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle döda honom.

Folkmassan på stranden

7Jesus drog sig undan med sina lärjungar ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Även från Judeen,

8Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordanfloden och från trakten av Tyros och Sidon kom folk till honom i skaror när de hörde berättas om allt han gjorde.

9Jesus sa till sina lärjungar att ha en båt i beredskap åt honom så att inte massan skulle tränga honom.

10Han hade nämligen botat många, så att alla som led av någon plåga pressade sig på honom för att få röra vid honom.

11Och när de orena andarna såg honom kastade de sig ner för honom och ropade: ˮDu är Guds Son!ˮ

12Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

Jesus utser de tolv Apostlarna

13Och Jesus gick upp på berget och kallade till sig dem som han hade bestämt, och de kom till honom.

14Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara med honom, och dem skulle han sända ut att förkunna

15och ha auktoritet att kasta ut demonerna.

16Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus.

17Jakob, Sebedaios son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner - .

18Vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob, Alfaios son, Taddaios, Simon seloten

19och Judas Iskariot, han som förrådde Jesus.

Jesus och djävulen

20Han kom till ett hus. Åter samlades så mycket folk att de inte ens kunde få sig mat.

21När hans familj fick höra det gick de för att ta hand om honom, för de sa: ˮHan har förlorat förståndet.ˮ

22Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sa: ˮHan är besatt av djävulen. Det är med demonernas härskare han kastar ut demonerna.ˮ

23Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: ˮHur kan Satan kasta ut Satan?

24Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå,

25och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.

26Om Satan gör uppror mot sig själv och splittras kan han inte bestå, det är slut med honom.

27Ingen kan gå in i den starkes hus och beröva honom hans ägodelar utan att först ha bundit den starke. Därefter kan han plundra hans hus.

28Det jag säger till er är sant: Allt ska förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar.

29Men den som hädar den helige Ande får aldrig i evighet förlåtelse utan är skyldig till evig synd.ˮ

30De hade nämligen sagt: ˮHan har en oren ande i sig.ˮ

Jesu mor och bröder

31Hans mor och hans bröder kom. De ställde sig utanför och sände någon in för att kalla på honom.

32Mycket folk satt runt omkring honom, och de sa: ˮDin mor och dina bröder och dina systrar står här utanför och frågar efter dig.ˮ

33Han svarade: ˮVem är min mor och mina bröder?ˮ

34Han såg på dem som satt omkring honom och sa: ˮSe, här är min mor och mina bröder.

35För den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.ˮ