1Då svarade Job:
2Om ändå min ilska kunde vägas
och min olycka läggas i samma vågskål!
3För de skulle väga mer än havets sand.
Därför har jag talat så upprört,
4för den Allsmäktiges pilar är i mig,
min ande dricker deras gift.
Fasor från Gud samlar sig mot mig.
5Skriar vildåsnan över sitt gräs?
Råmar oxen över sitt foder?
6Äts det smaklösa utan salt?
Finns smak i äggvitan?
7Jag vägrar röra det,
det är mat som gör mig sjuk.
8Om ändå min begäran blev hörd
och Gud infriade mitt hopp:
9att Gud ville krossa mig,
sträcka ut sin hand och avsluta mitt liv!
10Att jag ej har dolt den Heliges ord,
det är min tröst och min sällhet
i skoningslös plåga.
11Har jag kraft till att hoppas?
Finns ett slut så att jag kan uthärda?
12Är jag stark som stenar?
Är min kropp av koppar?
13Jag kan inte hjälpa mig själv,
klokskap har berövats mig.
14En vän visar trofast kärlek
till den som är förtvivlad,
även om han inte mer fruktar den Allsmäktige.
15Mina bröder är falska som bäckar,
som sinande bäckfåror.
16De har mörknat av is dolda under snön.
17När hettan kommer smälter de,
försvinner i värmen från sin plats.
18Bäckarna ändrar riktning,
rinner ut i intet och försvinner.
19Karavaner från Tema spanar efter dem,
resande från Saba hoppas finna dem.
20De skäms för sin tillit,
de anländer besvikna.
21Nu har ni blivit till intet,
ni ser det rysliga och räds.
22Har jag sagt: ”Ge mig något!
Ge mig en muta från er rikedom!
23Rädda mig från fienden!
Fria mig från de hänsynslösa!”
24Lär mig, jag ska tiga!
Hjälp mig fatta var jag gått vilse.
25Hur plågsamt är inte ärligt tal!
Men vad uträttar ert klander?
26Tänker ni klandra mina ord,
nonchalera den förtvivlades tal?
27Kastar ni också lott om en faderlös
och köpslår om er vän?
28Men se nu på mig!
För jag ljuger er inte rakt i ansiktet.
29Vänd om, avstå från orättfärdighet!
Vänd om, min rättfärdighet står fast!
30Finns orättfärdighet på min tunga?
Kan inte min mun urskilja uselhet?
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
