1Lyssna till det ord som Herren talar till er, ni av Israels hus.
2Så säger Herren:
”Gör inte som folken.
Skräms inte av himlens tecken
bara för att folken skräms av dem.
3För folkens seder är tomhet.
De hugger ett träd i skogen,
en hantverkare formar det med yxan,
4de pryder det med silver och guld,
de fäster det med hammare och spik
så det står stadigt.
5Som fågelskrämmor på ett gurkfält
står de där stumma.
De måste bäras eftersom de inte kan gå.
Var inte rädd för dem,
för de kan varken göra ont eller gott.”
6Jahve, ingen är som du.
Du är stor och ditt namn är stort och mäktigt.
7Vem skulle inte frukta dig, du folkens Kung?
Det tillkommer dig.
För bland folkens alla visa och i alla deras riken
finns ingen som du.
8De är alla enfaldiga dårar,
vägledda av tomma trägudar.
9Hamrat silver hämtat från Tarshish
och guld från Ufas.
Det är verk av snickare och guldsmed,
klätt i violett och purpurrött.
Allt tillverkat av konstnärer.
10Men Jahve är den sanne Guden.
Han är den levande Guden,
den evige Kungen.
Jorden bävar för hans vrede,
folken uthärdar inte hans raseri.
11Säg följande till dem: ”Dessa gudar gjorde varken himmel eller jord.
De ska utrotas från jorden och under himlen.”
12Herren skapade jorden med sin kraft,
grundlade världen med sin visdom,
spände ut rymden med sitt förstånd.
13När han dundrar brusar himlens vatten.
Han får regnskyar att stiga från jordens ände.
Han förser regnet med blixtar.
Han för ut vinden från sitt förrådsrum.
14Alla människor är enfaldiga dårar.
Varje guldsmed ska skämmas över sina avgudar.
För hans gjutna gudabild är bländverk utan ande.
15De är tomhet, verk att skratta åt.
De ska förstöras när straffet kommer.
16Jakobs Gud är inte som de,
för han skapade allting
och Israel är hans egen stam.
Jahve är hans namn,
han som är över härskarorna.
Fångenskap hotar17Packa ihop och lämna landet, ni belägrade.
18För så säger Herren:
”Den här gången slungar jag bort
de boende i landet.
Jag ansätter dem för att de ska finna mig.”
19Min skada är hemsk!
Mitt sår är obotligt.
Men jag säger: Det här är min plåga
som jag måste bära.
20Mitt tält är förstört och alla linor avslitna.
Mina söner har lämnat mig och försvunnit.
Ingen är kvar som kan resa mitt tält
och spänna ut mina tältdukar.
21För herdarna är enfaldiga
och söker inte Herren.
Därför går det ej väl för dem,
och hela deras hjord är skingrad.
22Det hörs något, lyssna, det kommer!
Ett väldigt mullrande från landet i norr.
Det gör Judas städer till en ödemark,
ett tillhåll för schakaler.
Jeremia ber23Jag vet, Herre,
människan råder inte själv över sin väg,
en gående man styr ej själv sina steg.
24Disciplinera mig, Herre, men rättvist,
inte i vrede, så att jag blir till intet.
25Ös din vrede över folken som inte erkänner dig,
över släkten som inte anropar ditt namn.
För de har helt slukat Jakob, gjort slut på honom
och ödelagt hans boning.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
