MARKUSEVANGELIET 4 - Svenskbibel（SB）

Liknelsen om såningsmannen

1Jesus började åter undervisa vid sjön. Då samlades så mycket folk omkring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden.

2Han använde många liknelser när han undervisade, och i sin undervisning sa han:

3ˮLyssna! Det hände att en såningsman gick ut för att så.

4Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.

5En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snabbt upp eftersom jordlagret var tunt.

6Men när solen steg förbrändes det och vissnade eftersom det inte hade någon rot.

7En del föll bland törnen, och törnena växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd.

8Men en del föll i den goda jorden. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.ˮ

9Och han sa: ˮLyssna, du som har öron att lyssna med.ˮ

Liknelsernas syfte

10När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna.

11Då sa han: ˮNi har fått gåvan att veta Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,

12för att de ska se och se utan att uppfatta, och lyssna och lyssna utan att förstå. Så sker för att de inte ska omvända sig och få förlåtelse.ˮ

Liknelsen om sådden förklarad

13Han sa till dem: ˮFörstår ni inte denna liknelse? Hur ska ni då alls kunna förstå några liknelser?

14Såningsmannen sår ordet.

15De vid vägen är de hos vilka ordet blir sått. Men när de lyssnar till det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.

16De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de lyssnar till det.

17Men de har inte någon rot i sig utan håller ut en kort tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse på grund av ordet kommer de genast på fall.

18Andra är sådana som såddes bland törnen. Det är de som har lyssnat till ordet,

19men världsliga omsorger, försåtlig rikedom och allt slags begär kommer in och kväver ordet, och frukten uteblir.

20Men de som såddes i den goda jorden är de som lyssnar till ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.ˮ

Lyktan på hållaren

21Och han sa: ˮInte går man in med en lykta för att ställa den under sädesmåttet eller bänken. Man placerar den på hållaren.

22För inget är hemligt som inte ska uppenbaras, och inget är dolt som inte ska komma i ljuset.

23Lyssna, du som har öron att lyssna med.ˮ

24Och han sa: ˮVar uppmärksamma på vad ni hör. Med det mått ni mäter med ska det mätas åt er, och ännu mer ska ni få.

25För den som har ska få, och från den som inget har ska tas även det han har.ˮ

Liknelsen om den växande sådden

26Jesus sa: ˮGuds rike är likt en man som sår säd i jorden.

27Han sover och vaknar natt och dag och säden gror och växer, han vet inte hur.

28Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och sedan fullmoget vete i axet.

29Men då grödan är mogen låter han skäran gå, eftersom skördetiden är inne.ˮ

Liknelsen om senapskornet

30Och han sa: ˮHur ska vi illustrera Guds rike? Vilken liknelse ska vi använda för det?

31Det är som ett senapskorn, som är minst av alla frön på marken när man sår det.

32Men när det har blivit sått växer det upp och blir större än alla kryddväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.ˮ

33Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde förstå.

34Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.

Jesus tystar stormen

35På kvällen samma dag sa han till sina lärjungar: ˮLåt oss fara över till andra sidan.ˮ

36De lämnade folket och tog honom med sig i den båt som han satt i. Även andra båtar följde med.

37Då kom en våldsam stormby och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas.

38Men han låg i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och sa: ˮLärare, bryr du dig inte om att vi dör?ˮ

39Han vaknade och talade strängt till vinden och sa till sjön: ˮTig, var stilla!ˮ Och vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.

40Han sa till dem: ˮVarför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?ˮ

41Då blev de alldeles förskräckta och sa till varandra: ˮVem är han? Både vinden och sjön lyder ju honom.ˮ