PSALMERNAS BOK 106 - Svenskbibel（SB）

1Halleluja!

Tacka Herren, för han är god.

Hans kärlek är evig.

2Vem kan berätta om Herrens stordåd,

göra känt alla hans lovvärda gärningar?

3Saliga är de som främjar rättvisa

och alltid lever rättfärdigt.

4Herre, kom ihåg mig

när du visar välvilja mot ditt folk.

Kom till mig med din frälsning,

5så att jag får uppleva dina utvaldas välgång

och får del av ditt folks glädje

och får vara stolt med ditt egendomsfolk.

6Vi och våra fäder har syndat,

vi har levt perverst och ondskefullt.

7Våra fäder i Egypten beaktade inte

dina mirakler.

De glömde all din trogna kärlek.

Och de gjorde uppror vid havet - Röda havet.

8Men han frälste dem för sitt namns skull,

för att göra sin makt känd.

9Han höjde rösten mot Röda havet

och det torkade.

Han ledde dem genom djupen

som genom en öken.

10Han frälste dem från hatets hand,

befriade dem från fiendehand.

11Vattnet täckte deras fiender

så att ingen överlevde.

12Då trodde de på hans ord

och sjöng hans lov.

13Men de ignorerade strax vad Gud gjort,

och de ville inte invänta hans plan.

14De greps av starkt begär i öknen

och satte Gud på prov i ödemarken.

15Han gav dem vad de begärde,

men sände tärande ohälsa bland dem.

16I lägret blev de avundsjuka

på Mose och Aron, Herrens helige.

17Marken öppnade sig och svalde Datan,

den slukade Abirams hop.

18Och eld flammade mot deras hop,

en eldslåga förtärde de onda.

19Vid Horeb gjorde de en kalv

och tillbad en metallavgjutning.

20De bytte ut Guds härlighet

mot bilden av en gräsätande oxe.

21De ignorerade Gud, deras Frälsare,

som hade gjort väldiga ting i Egypten,

22mirakler i Hams land,

respektingivande gärningar vid Röda havet.

23Gud sa att han skulle utrota dem.

Men Mose, hans utvalde,

ställde sig i utsatt läge inför honom

och avvände Guds vrede

så att de inte förgjordes.

24De föraktade det härliga landet,

de trodde inte på Guds löfte.

25De gnällde i sina tält

och lyssnade inte på Herren.

26Så han lyfte sin hand mot dem

och svor att slå ner dem i öknen,

27slå ner deras efterkommande bland folken

och sprida ut dem i länderna.

28De anslöt sig till Baal-Peor

och åt av offren till livlösa gudar.

29De vredgade Gud med sina handlingar

och en plåga bröt ut bland dem.

30Men Pinehas stod upp och avvände hotet,

och plågan upphörde.

31Det räknades honom till rättfärdighet

för alla framtida släkten.

32De gjorde Gud vred vid Meribas vatten

och Mose fick lida på grund av dem,

33för de trotsade Guds Ande

och Mose läppar talade tanklöst.

34De utrotade inte folken

som Herren befallt dem,

35utan blandade sig med folkslagen

och tog efter deras livsstil.

36De dyrkade deras avgudar

vilket blev en fälla för dem.

37De offrade sina söner och döttrar

åt demoner.

38De utgöt oskyldigt blod,

sina söners och döttrars blod

som de offrade åt Kanaans avgudar.

Landet vanhelgades av blodet.

39De orenades genom sina handlingar

och var otrogna i allt de gjorde.

40Därför brann Herrens vrede mot sitt folk,

han avskydde sitt egendomsfolk.

41Han gav dem i folkens händer,

de som hatade dem blev deras härskare.

42Deras fiender förtryckte dem

och de kuvades under deras makt.

43Han befriade dem ofta,

men de var medvetet trotsiga

och sjönk allt djupare i synd.

44Men när han hörde deras rop

vände han blicken mot deras nöd.

45Han tänkte på sitt förbund med dem

och lät sig bevekas i sin oändliga kärlek.

46Han gjorde att alla som höll dem fångna

behandlade dem väl.

47Jahve vår Gud, fräls oss!

Samla oss från folken

så att vi får tacka ditt heliga namn

och vara stolta över dina lovvärda gärningar.

48Lov och pris till Jahve, Israels Gud,

från evighet till evighet!

Och hela folket ska säga: ”Amen!”

Halleluja!