1Allt folket i Juda tog Ussia till kung efter hans far Amasja. Ussia var då sexton år.
2Det var han som återuppbyggde Elot och lade det under Juda, efter att kungen gått till vila bland sina fäder.
3Ussia var sexton år när han blev kung. Han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem.
4Ussia gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja.
5Han sökte Gud så länge Sakarja levde, han som förstod Guds syner. Så länge han sökte Herren lät Gud det lyckas väl för honom.
6Ussia drog ut och krigade mot filisteerna. Han rev ner stadsmurarna i Gat, Jabne och Ashdod. Han byggde städer i Ashdods område och bland filisteerna.
7Gud hjälpte honom mot filisteerna, mot de araber som bodde i Gur-Baal, och mot meuniterna.
8Ammoniterna fick erlägga tribut till Ussia. Och hans rykte sträckte sig till Egypten, för han blev mycket mäktig.
9Ussia byggde torn i Jerusalem vid Hörnporten, Dalporten och Vinkeln, och befäste dem.
10Han byggde torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han ägde stora hjordar både i Låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han bönder och vingårdsarbetare, eftersom han hade tycke för jordbruk.
11Ussia hade en krigsberedd armé. Den drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och förmannen Maaseja under ledning av Hananja, en av kungens befälhavare.
12Familjeöverhuvudena som var tappra krigsmän var totalt 2600.
13De förde befäl över en armé på 307500 man. Det var en väldig krigsstyrka som bistod kungen mot fienden.
14Hela armén utrustade Ussia med sköldar, spjut, hjälmar, pansar, bågar och slungstenar.
15I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner som var uttänkta av begåvade män. De placerades på tornen och murhörnen för att skjuta iväg pilar och stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, för han fick extraordinär hjälp så att han erhöll stor makt.
Ussia syndar16Men när Ussia fått denna makt blev han högmodig, till eget fördärv. Han handlade trolöst mot Jahve sin Gud: han gick in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret.
17Då gick prästen Asarja in efter honom med åttio av Herrens präster, modiga män.
18De konfronterade kung Ussia och sa: ”Ussia, det ankommer inte dig att tända rökelse åt Herren. Det är prästerna, Arons söner, som är helgade att tända rökelse. Lämna helgedomen! För du har handlat trolöst. Detta ska inte ge dig ära från Jahve Gud.”
19Då blev Ussia ursinnig där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna inne i Herrens tempel bredvid rökelsealtaret, slog lepra ut på hans panna inför prästerna.
20Översteprästen Asarja och alla prästerna tittade på honom och såg då att han hade lepra i pannan. De drev genast ut honom därifrån. Själv skyndade han också ut eftersom Herren hade rört honom.
21Kung Ussia var sedan leprasjuk till sin dödsdag och levde i ett avskilt hus eftersom han hade lepra. Han var bannlyst från Herrens tempel. Hans son Jotam förestod kungens hus och styrde över folket i landet.
22Ussias verksamhet i övrigt, från början till slut, är nedtecknat av profeten Jesaja, Amos son.
23Ussia gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem på det gravfält som tillhörde kungarna, för de sa: ’Han hade lepra.’ Hans son Jotam blev kung efter honom.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.