FJÄRDE MOSEBOK 30 - Svenskbibel（SB）

1Mose sa detta till Israels söner, alldeles som Herren befallt honom.

Män och löften

2Mose sa till överhuvudena för Israels söners stammar: ”Så har Herren befallt:

3När en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han ska göra allt han lovat.

Kvinnor och löften

4Om en ung kvinna förpliktar sig eller ger ett löfte åt Herren medan hon bor kvar i sin fars hus,

5och hennes far får höra om hennes löfte eller den förpliktelse hon avgett men inte säger något till henne, då ska alla hennes löften och förpliktelser stå kvar.

6Men om hennes far samma dag han hör det säger nej, då ska varken löften eller förpliktelser ha gällande kraft. Och Herren ska förlåta henne eftersom hennes far sa nej.

7Om hon gifter sig, och hon är under löften eller bunden av något tanklöst ord,

8och hennes man får höra om det men inte samma dag talar med henne, då ska hennes löften gälla och hennes förpliktelser stå kvar.

9Men om hennes man samma dag han får höra om det säger nej, då upphäver han hennes löfte och det tanklösa ord som hon bundit sig med. Och Herren ska förlåta henne.

10När en änka eller en frånskild kvinna ger ett löfte ska allt hon förpliktat sig till ha gällande kraft.

11Om en gift kvinna ger ett löfte eller förpliktar sig till något,

12och hennes man får höra om det men inte säger något till henne och inte säger nej, då har alla hennes löften gällande kraft och alla hennes förpliktelser står kvar.

13Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då är allt hon sagt utan gällande kraft, löften såväl som förpliktelser. Hennes man har upphävt dem, och Herren ska förlåta henne.

14Varje löfte och varje edlig förpliktelse att försaka sig själv kan hennes man stadfästa eller upphäva.

15Men om hennes man inte under två dagar säger något till henne, stadfäster han alla hennes löften och förpliktelser. Han ger dem gällande kraft eftersom han inte sa något till henne samma dag han fick höra om det.

16Men om han upphäver dem en tid efter han hört om dem, då bär han på hennes skuld.”

17Detta är de stadgar som Herren gav Mose angående en man och hans hustru, och mellan en far och hans dotter då hon ännu är ung och bor hos sin far.