DOMARBOKEN 16 - Svenskbibel（SB）

Simson och Delila

1En gång gick Simson till Gaza. Där fick han se en prostituerad och gick in till henne.

2Folket i Gaza fick höra att Simson hade kommit dit. Då omringade de platsen och låg i bakhåll för honom hela natten vid stadsporten. De höll sig tysta natten igenom och sa: ”När ljuset bryter fram i morgon ska vi döda honom.”

3Simson låg där till midnatt. Då steg han upp och grep tag i stadsportens dörrar och dörrposter. Han ryckte loss dem med bommen och lade allt på sina axlar. Sedan bar han upp det till bergets topp mitt emot Hebron.

4Det gick en tid och han blev förälskad i en kvinna i Sorekdalen. Hon hette Delila.

5Filisteernas furstar gick till henne och sa: ”Förför honom! Ta reda på var han får sin styrka ifrån och hur vi ska få makt över honom och kunna binda och kuva honom. Då ska vi var och en ge dig 1100 silvermynt.”

6Delila sa till Simson: ”Tala om för mig var du får din styrka ifrån, och hur man kan binda och kuva dig?”

7Simson svarade henne: ”Om jag binds med sju färska bågsträngar som inte hunnit torka, då blir jag svag som en vanlig människa.”

8Så Filisteernas furstar kom upp till henne med sju färska bågsträngar som inte hunnit torka, och hon band honom med dem.

9Hon lade män i bakhåll i det inre rummet. Så ropade hon till honom: ”Filisteerna är här, Simson!” Då slet han av bågsträngarna så som blånor slits av vid elden. Hans styrkas hemlighet förblev dold.

10Delila sa då till Simson: ”Lyssna, du har ljugit och lurat mig! Snälla, tala om för mig hur man kan binda dig.”

11Han svarade henne: ”Om jag binds med nya oanvända rep, då blir jag svag som en vanlig människa.”

12Så Delila tog nya rep och band honom med dem. Sedan sa hon till honom: ”Filisteerna är här, Simson!” Och män låg i bakhåll i det inre rummet. Men han slet av repen från sina armar som vore de trådar.

13Då sa Delila till Simson: ”Du har hela tiden ljugit och lurat mig. Tala om hur man kan binda dig!” Han svarade: ”Visst, väv bara in mina sju flätor i varpen till din väv.”

14Så hon fäste dem med pluggen och sa: ”Filisteerna är här, Simson!” Han for upp ur sömnen och ryckte loss både vävplugg och varp.

15Då sa hon: ”Hur kan du säga att du älskar mig när du inte ger mig ditt hjärta? Tre gånger har du lurat mig och inte sagt mig var du får din styrka ifrån.”

16När hon nu dagarna i ända torterade honom med sitt prat blev han så knäckt att han kunde dö.

17Då berättade han sitt hjärtas hemlighet för henne: ”Ingen rakkniv har kommit på mitt huvud, för jag är en Guds nasir från moderlivet. Om mitt hår rakas av förlorar jag min styrka och jag blir svag som alla andra människor.”

18Delila förstod att Simson avslöjat sitt hjärtas hemlighet för henne. Så hon sände bud efter filisteernas furstar och sa: ”Kom upp hit igen! För nu har han avslöjat sitt hjärtas hemlighet för mig.” Då kom filisteernas furstar upp till henne, med pengarna i sina händer.

19Hon fick Simson att somna i sitt knä. Sedan kallade hon till sig en man som skar av hans sju flätor. Hon började få kontroll över honom, och hans styrka lämnade honom.

20Och hon sa: ”Filisteerna är här, Simson!” Han vaknade ur sömnen och tänkte: ”Jag skakar mig loss och gör mig fri som förut.” Men han visste inte att Herren lämnat honom.

21Filisteerna grep honom och stack ut hans ögon. De förde honom ner till Gaza och band honom med kopparkedjor. Han blev satt att mala i fängelset.

22Men hans avrakade hår började växa ut igen.

Simsons död

23Filisteernas furstar samlades i glädje för att hålla en stor offerfest åt sin gud Dagon. De sa: ”Vår gud har gett vår fiende Simson i vår hand.”

24När folket såg honom prisade de sin gud: ”Vår gud har gett vår fiende i vår hand. Han som förstörde vårt land och dödade så många av oss.”

25När de nu var hjärteglada, sa de: ”Hämta Simson så vi får skratta!” Så han hämtades ur fängelset och var tvungen att underhålla dem. De hade ställt honom mellan pelarna.

26Simson sa till pojken som höll honom i handen: ”Låt mig få känna på pelarna som bär upp huset och stödja mig mot dem.”

27Huset var fullt av män och kvinnor, och alla filisteernas furstar var där. På taket fanns omkring tretusen män och kvinnor som såg på medan Simson underhöll dem.

28Sedan ropade Simson till Herren: ”Herre Jahve, tänk på mig! Ge mig styrka en gång till, o Gud. Låt mig få ta hämnd på filisteerna för mina båda ögon.”

29Så tog Simson stöd mot de båda mittpelarna som bar upp huset och tryckte sig mot dem, med höger hand mot ena pelaren och med vänster hand mot den andra.

30Simson sa: ”Låt mig dö med filisteerna!” Så böjde han sig framåt med full kraft. Och huset störtade över furstarna och allt folket som var där. Simson dödade fler filisteer vid sin död än de han hade dödat medan han levde.

31Hans bröder och hans fars husfolk kom dit ner och tog med sig honom. De begravde honom mellan Sorah och Eshtaol, i hans far Manoas grav. Simson hade då varit domare i Israel i tjugo år.