ANDRA KRÖNIKEBOKEN 6 - Svenskbibel（SB）

Salomo välsignar och ber

1Då sa Salomo: ”Herren har sagt att han vill bo i dunklet.

2Jag har nu byggt ett upphöjt tempel åt dig, en plats där du evigt kan bo.”

3Och kungen vände sig om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod.

4Han sa: ”Lovprisad är Jahve, Israels Gud, som med sin hand fullbordat det som han med sin mun lovade min far David, när han sa:

5’Från den dag jag förde mitt folk ut från Egypten har jag inte utvalt någon stad av Israels alla stammar för att bygga ett tempel där mitt namn skulle vara. Jag utvalde inte heller någon man till att vara furste över mitt folk Israel.

6Men jag utvalde Jerusalem för att mitt namn ska vara där, och jag utvalde David att härska över mitt folk Israel.’

7Hjärtats avsikt hos min far David var att bygga ett tempel åt namnet Jahve, Israels Gud.

8Men Jahve sa till min far David: ’Ditt hjärtas avsikt är att bygga ett tempel åt mitt namn, och ditt hjärtas avsikt är god.

9Men det är inte du som ska bygga det, utan din son som kommer från dig. Han ska bygga templet åt mitt namn.’

10Nu har Herren uppfyllt det ord han gav. För jag har efterträtt min far David och sitter på Israels tron, så som Herren lovade. Och jag har byggt templet åt namnet Jahve, Israels Gud.

11Där har jag ställt arken som innehåller det förbund som Herren slöt med Israels söner.”

12Sedan trädde Salomo fram för Herrens altare inför hela Israels församling och sträckte ut sina händer.

13Salomo hade gjort ett podium av koppar, två och en halv meter på längden och bredden, och en och en halv meter hög. Han hade ställt podiet mitt på den yttre förgården och stod på det. Sedan föll han ner på knä inför hela Israels församling, sträckte ut händerna mot himlen

14och sa: ”Jahve, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken i himlen eller på jorden. Du håller förbundet och visar kärlek till dina tjänare som helhjärtat vandrar inför dig.

15Du har hållit det löfte du gav din tjänare, min far David. Det som du med din mun lovade har du i dag fullbordat med din hand.

16Jahve, Israels Gud, uppfyll nu det som du lovade din tjänare, min far David, när du sa: ’Det ska aldrig saknas en man av din ätt att sitta på Israels tron inför mig, om dina söner ger akt på sin väg och vandrar efter min lag, så som du har vandrat inför mig.’

17Förverkliga nu, Jahve, Israels Gud, det ord du talade till din tjänare David.

18Men bor Gud verkligen bland människorna på jorden? Himlen och himlarnas himmel rymmer dig ju inte! Än mindre det tempel som jag byggt.

19Men vänd dig ändå till din tjänares bön och anropan, Jahve min Gud. Lyssna på det rop och den bön som din tjänare frambär inför dig.

20Låt dina ögon dag och natt vaka över detta tempel, över den plats om vilken du sagt att du där vill placera ditt namn, så att du lyssnar på bönen från din tjänare när han är vänd mot denna plats.

21Ja, lyssna på din tjänares och ditt folk Israels bön när de vänder sig mot denna plats. Lyssna i himlen, den plats där du bor. Lyssna och förlåt.

22Om en man syndar mot sin nästa och han avkrävs en ed, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta tempel,

23lyssna då på det i himlen. Grip in och döm mellan dina tjänare. Straffa den onde och låt hans gärningar drabba honom själv. Frikänn den rättfärdige och löna honom efter hans rättfärdighet.

24Om ditt folk Israel besegras av en fiende för att de syndat mot dig, men vänder om och bekänner ditt namn, ber och ropar om nåd inför dig i detta tempel,

25lyssna då från himlen och förlåt ditt folk Israels synd, och för dem åter till det land du gav till dem och deras fäder.

26När himlen stängs och regnet uteblir för att de syndat mot dig, men de ber, vända mot denna plats, och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd eftersom du hemsöker dem,

27lyssna då i himlen och förlåt den synd dina tjänare och ditt folk Israel har begått. Lär dem den goda väg de ska vandra. Och sänd regn över ditt land, som du gav ditt folk som egendom.

28När det blir svält i landet eller pest, när det kommer sot och rost, gräshoppor och larver, när fienden belägrar landets städer, ja, vilken plåga eller sjukdom som helst,

29om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de känner plågan och smärtan, och sträcker ut sina händer mot detta tempel,

30lyssna då från himlen där du bor. Förlåt, och löna varje man efter alla hans gärningar, du som känner hans hjärta. För bara du känner människors hjärtan.

31Då ska de frukta dig och vandra på dina vägar i alla deras dagar i landet du gav våra fäder.

32En främling som inte tillhör ditt folk Israel ska komma från fjärran land på grund av ditt stora namn, din starka hand och din utsträckta arm. När han då kommer och ber vänd mot detta tempel,

33lyssna då från himlen där du bor, och gör allt som främlingen ropar till dig om. Då ska alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig så som ditt folk Israel gör. Och de ska förstå att detta tempel som jag byggt är uppkallat efter ditt namn.

34När ditt folk går ut i krig mot sin fiende på den väg du sänder dem, och de ber till dig, vända mot den stad som du utvalt och mot det tempel som jag byggt åt ditt namn,

35lyssna då från himlen till deras bön och anropan, och behandla dem rättvist.

36När de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – då blir du vred på dem och ger dem i fiendens våld. De tillfångatas och förs bort till något land i fjärran eller nära.

37Men så kommer de till besinning i landet där de hålls fångna. De vänder om och ber dig om nåd i landet där de är fångna och säger: ’Vi har syndat och gjort orätt och ont.’

38Om de i fångenskapsland vänder om till dig helhjärtat och av hela sin själ, och ber till dig vända mot landet som du gav deras fäder och mot den stad som du utvalt och mot det tempel som jag byggt åt ditt namn,

39lyssna då från himlen där du bor till deras bön och deras rop om nåd och behandla dem rättvist, och förlåt ditt folk som syndat mot dig.

40Min Gud, låt nu dina ögon vara öppna och dina öron lyssna till bönen från denna plats.

41Res dig nu, Jahve Gud, och kom till din viloplats, du och din mäktiga ark! Låt dina präster, Jahve Gud, vara klädda i frälsning, och låt dina heliga få jubla över det goda.

42Jahve Gud, vänd dig inte ifrån din smorde. Tänk på din trogna kärlek till din tjänare David.”