1Fördömelse över dig som fördärvat
men inte själv fördärvats,
som förrått men inte själv blivit förrådd!
När du fördärvat klart ska du själv fördärvas,
när du slutat förråda ska du själv bli förrådd.
2Herre, ge oss nåd!
Vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon,
och vår frälsning i nödens tid.
3Folken flyr för det väldiga dånet,
när du reser dig skingras folkslagen.
4De förser sig med byte från er,
som gnagande gräshoppor.
De stormar fram i svärmar.
5Herren är upphöjd, för han bor i höjden.
Han fyller Sion med rättvisa och rättfärdighet.
6Det väntar dig en trygg framtid
med överflöd av frälsning, visdom och kunskap.
Fruktan för Herren är Sions skatt.
7Lyssna! Folket i Ariel klagar på gatan,
fredssändebuden gråter bittert.
8Vägarna är öde, stigarna är tomma.
Fördrag har brutits, städer föraktas,
människoliv har inget värde.
9Landet sörjer och försmäktar,
Libanon vissnar av skam,
Sharon liknar en ödemark,
Bashans och Karmels skogar fäller sina löv.
10Nu reser jag mig, säger Herren,
nu ska jag bli upphöjd och visa min höghet.
11Ni är havande med hö och föder halm.
Ert raseri är en eld som ska förtära er.
12Folken bränns till kalk,
eldas upp som avhugget törne.
13Ni i fjärran, hör vad jag har gjort.
Ni som är nära, lär känna min makt.
14Syndarna i Sion är rädda,
fasa griper de gudsfientliga.
"Vem av oss kan befinna sig vid en förtärande eld?
Vem av oss kan befinna sig vid eviga flammor?"
15Den som lever rättfärdigt och talar trovärdigt,
den som föraktar vinst genom utpressning
och avvisar mutor,
den som vägrar höra om blodsdåd
och ser bort från ondskan,
16han får bo på höjderna
och vara trygg i klippfästen.
Han ska ha bröd och aldrig sakna vatten.
17Dina ögon ska se en Kung i sin skönhet,
de ska få se ett vidsträckt land.
18Då ska du reflektera
över en hemsk tid som varit:
"Var är nu kontrollanterna och skatteindrivarna
och han som räknade tornen?"
19Du slipper se vildarna,
ett folk med ett underligt och helt obegripligt språk
som ingen fattar.
20Se på Sion, våra högtiders stad!
Du ska beskåda Jerusalem, en trygg boplats,
ett bestående tält vars pluggar aldrig rycks upp
och vars tältlinor inte brister.
21För Herren ska vara där i sitt majestät.
Han ska vara för oss
som breda floder och strömmar
där ingen krigsbåt ska bli rodd
och inget mäktigt skepp segla.
22För Herren är vår domare,
Herren är vår laggivare, Herren är vår kung.
Han ska frälsa oss.
23Dina linor hänger slaka,
de håller varken masten stadig eller seglet spänt.
Då ska ett stort byte fördelas
och även de lama ska plundra.
24Ingen i Sion ska säga: "Jag är sjuk."
Folket som bor där har fått sin synd förlåten.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
