1Det hände i kung Hiskias fjortonde regeringsår. Då angrep Assyriens kung Sanherib alla befästa städer i Juda och intog dem.
2Den Assyriske kungen sände sin högste talesman med en stor armé, från Lakish till kung Hiskia i Jerusalem. Talesmannen stannade vid Övre dammens kanal, på vägen till Tvättarfältet.
3Då gick dessa ut till honom: överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, sekreteraren Shebna och kanslern Joa, Asafs son.
4Talesmannen sa åt dem att framföra följande till Hiskia: ”Så säger den store kungen, Assyriens kung: På vad grundar du din förtröstan?
5Tror du att bara prat räcker när det gäller krigföring och styrka? Vem förtröstar du på, nu då du gjort uppror mot mig?
6Du förtröstar på Egypten, den brutna rörstaven! Om en man stöder sig på den tränger den in i handen som genomborras. Sådan är farao, Egyptens kung, mot alla som förtröstar på honom.
7Eller säger du till mig att ni förtröstar på Jahve, er Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avlägsnade när han befallde Juda och Jerusalem att tillbe vid altaret som finns här?
8Gör nu en uppgörelse med min herre, kungen av Assyrien: Du får tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem!
9Hur skulle du kunna driva tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare, du som förtröstar på Egyptens vagnar och ryttare?
10Och skulle jag utan Jahve ha angripit detta land för att ödelägga det? Jahve sa ju till mig att angripa landet och ödelägga det!"
11Eljakim, Shebna och Joa svarade talesmannen: "Tala till dina tjänare på arameiska, som vi förstår. Tala inte hebreiska till oss så folket på muren hör det!”
12Men talesmannen sa: ”Tror du att min herre sänt mig säga dessa ord bara till din herre och till dig? Nej, lika mycket till de män som sitter på muren, de som tillsammans med er ska få äta sitt eget skit och dricka sitt eget piss.”
13Talesmannen stod där och ropade högt på hebreiska: ”Lyssna till den store kungens ord, kungen av Assyrien!
14Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er! Han kan inte rädda er.
15Låt inte Hiskia övertyga er att förtrösta på Jahve när han påstår att Jahve ska rädda er och att denna stad inte ska ges i den assyriske kungens hand.
16Lyssna inte på Hiskia! För kungen av Assyrien säger: Slut fred med mig och överlämna er till mig. Då ska alla och envar få äta av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka vattnet från sin brunn.
17Sedan kommer jag och tar med er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin och bröd och vingårdar.
18Låt inte Hiskia inbilla er att Jahve ska rädda er. Har kanske andra folks gudar räddat sina länder ur den assyriske kungens hand?
19Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Har de räddat Samaria ur min hand?
20Vilken av dessa länders alla gudar har räddat sitt land ur min hand? Skulle då Jahve kunna rädda Jerusalem ur min hand?"
21Men de teg och var knäpptysta, för kungen hade gett order att inte svara.
22Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, sekreteraren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder. De rapporterade till honom vad talesmannen hade sagt.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
