1Präster, hör!
Israels hus, lyssna!
Kungens hus, hör på!
Domen gäller er,
för ni har blivit en snara för Mispa,
ett utspänt nät på Tabor.
2De upproriska är djupt inne
i sitt slaktande.
Men jag ska tukta dem alla.
3Jag känner Efraim
och Israel är inte dold för mig.
För Efraim lever nu promiskuöst
och Israel är orent.
4Deras handlingar hindrar dem
från att vända om till sin Gud.
För en promiskuös ande
är mitt ibland dem,
och de känner inte Herren.
5Israels arrogans vittnar mot honom.
Israel och Efraim snubblar
på grund av deras skuld.
Även Juda snubblar med dem.
6De går med sina får och oxar
för att söka Herren,
utan att finna honom.
Han har dragit sig undan från dem.
7De har varit falska mot Herren,
för de har fött illegitima barn.
Nu ska nymånadsfesten
förtära dem och deras åkrar.
8Stöt i horn i Gibea,
blås i trumpet i Rama!
Slå larm i Bet-Aven:
Akta dig, Benjamin!
9Efraim ska ödeläggas
på straffets dag.
Bland Israels stammar
kungör jag det som är sant.
10Judas stormän liknar
sådana som flyttar gränser.
Jag ska ösa min vrede
över dem likt vatten.
11Efraim är förtryckt, rättvisan är krossad,
för villigt följde han människobud.
12Så jag är som mal för Efraim
och som röta för Judas hus.
13Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår.
Då gick Efraim till Assur
och sände bud
till den store kungen.
Men han kan inte hela er
eller bota era sår.
14För jag är som ett lejon mot Efraim,
som ett unglejon mot Judas hus.
Jag själv river dem och går min väg.
Jag släpar dem bort och ingen kan rädda.
15Jag går iväg
och återvänder till min plats
tills de blir varse sin skuld
och söker mitt ansikte.
I sin nöd ska de leta efter mig.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
