JOB 39 - Svenskbibel（SB）

Herrens fortsatta svar till Job

1Jagar du byte åt lejoninnan?

Mättar du unglejonen

2när de kryper ner i sina hålor

eller ligger på lur i snåret?

3Vem skaffar föda åt korpen

när ungarna ropar till Gud

och flaxar omkring utan föda?

4Vet du när stengetterna föder?

Ser du när hindarna kalvar?

5Räknar du månaderna de går dräktiga?

Vet du tiden när de föder?

6Nedböjda föder de sina ungar

och frias från sina värkar.

7Ungarna blir starka och växer upp på slätten.

De springer iväg och återvänder ej.

8Vem lossade vildåsnans rep

och släppte den fri?

9Jag gav den stäppen till hem,

i saltöknen fick den bo.

10Den ler åt stadens buller

och hör ingen pådrivares rop.

11Den söker bete på bergen,

letar efter allt som är grönt.

12Är vildoxen villig att tjäna dig

och stanna vid din krubba om natten?

13Kan du spänna vildoxen för plogen

till att harva dalen efter dig?

14Kan du lita på hans stora styrka

och lämna arbetet åt honom?

15Litar du på att han för hem din säd

och lämnar den på din tröskplats?

16Strutshonan flaxar lustigt med vingarna,

hon har ej storkens fjädrar och vingar.

17Hon lämnar sina ägg på marken

och låter dem värmas i sanden.

18Hon glömmer att en fot kan krossa dem,

att vilddjur kan trampa på dem.

19Hon är grym mot sina ungar,

som om de inte var hennes.

Att hennes möda kan vara förgäves

bekommer henne inte,

20för Gud nekade henne visdom,

gav henne inget förstånd.

21Men när hon skuttar upp till språng,

då ler hon åt både häst och ryttare.

22Är det du som ger hästen styrka?

Klär du hans hals med man?

23Får du honom att hoppa som gräshoppan?

Hans stolta frustning skrämmer.

24Han skrapar i marken

och gläds över sin styrka

medan han rusar mot vapenmakt.

25Han ler orädd åt fruktan,

ryggar ej tillbaka för svärd.

26Runt honom rasslar koger

bland blänkande spjut och lansar.

27Han skakar upphetsat när han stormar fram.

Han kan ej stå still vid hornets ljud.

28Han frustar till för hornstöten.

Han vädrar strid på avstånd,

och kommandorop och härskrin.

29Är det din visdom som får höken att sväva

och breda ut vingarna mot söder?

30Är det på ditt ord som örnen stiger

och bygger sitt näste högt uppe?

31Han vilar och bor på klippan,

på branta klippans fäste.

32Där spanar han efter byte,

hans ögon ser långt i fjärran.

33Hans ungar frossar på blod.

Och där de slagna ligger, där är han.

34Herren sa till Job:

35”Ska den som tvistar med den Allsmäktige

förebrå honom?

Den som anklagar Gud må svara!”

36Job svarade Herren:

37”Jag är så obetydlig.

Vad kan jag svara dig?

Jag sätter handen för munnen.

38Både en och två gånger har jag talat.

Men jag har inget svar att ge,

jag har inget att tillägga.”