1Sätt hornet till din mun!
En örn slår ner på Herrens hus!
För de har brutit mitt förbund
och gjort uppror mot min lag.
2Israel ropar till mig:
”Min Gud, vi känner dig!”
3Israel har förkastat det goda.
Fienden ska förfölja dem.
4De valde kungar,
men inte genom mig.
De tillsatte furstar
utan mitt samtycke.
Av sitt silver och guld
gjorde de sig avgudar
till sin egen undergång.
5Samaria, din kalv är förkastad.
Min vrede brinner mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna
till oskuld?
6Kalven är från Israel.
En hantverkare gjorde den
och någon gud är den inte.
Samarias kalv ska slås i småbitar.
7De sår vind och skördar storm.
Det finns ingen växande gröda.
Det som spirar ger ingen mjöl,
och ges något
slukas det av främlingar.
8Israel är uppslukat.
De betraktas nu bland folken
som ett oönskat kärl.
9För de drog bort till Assur
likt en ensam vildåsna.
Efraim har köpt sig älskare.
10Fastän de köpslår bland folken
ska jag nu samla och förminska dem
under förtryck av furstarnas kung.
11För Efraim har gjort sig
många altaren åt synden,
altaren som blivit honom till synd.
12Jag skrev för honom otaliga lagbud,
men de betraktas som något främmande.
13Som offergåvor till mig
offrar de kött och äter.
Men Herren godtar dem ej.
Nu minns han deras skuld
och straffar dem för deras synder.
De måste återvända till Egypten.
14Israel har glömt sin skapare
och byggt palats.
Juda har mångfaldigat
sina befästa städer.
Men mot hans städer
ska jag sända en eld
som ska förtära deras borgar.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
