TREDJE MOSEBOKEN 7 - Svenskbibel（SB）

Skuldoffret

1Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt.

2Skuldofferdjuret ska slaktas på den plats där brännofferdjuret slaktas. Blodet ska stänkas runt om på altaret.

3Allt fettet ska offras: svansen och fettet på och kring inälvorna,

4bägge njurarna med ländfettet och leverfettet, som han ska ta ut tillsammans med njurarna.

5Prästen ska bränna det på altaret som ett eldoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer.

6Alla prästmän ska äta det. Det ska ätas på en helig plats. Det är högheligt.

7Med syndoffret ska det vara som med skuldoffret. Samma lag gäller dem båda. Det tillhör den präst som bringar försoning med det.

8Brännofferdjurets hud ska tillhöra den präst som bär fram brännoffer för någon.

9Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt ska tillhöra den präst som bär fram det.

10Men alla matoffer, oljeblandade eller torra, ska delas lika bland alla Arons söner.

Fredsoffret

11Detta är lagen om fredsoffret som bärs fram åt Herren:

12Om någon offrar det som ett tackoffer, ska han förutom det djur som hör till tackoffret bära fram osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja samt kakor hopknådade av fint mjöl och olja.

13Därtill ska han bära fram syrat bröd med det fredsoffer som han offrar som tackoffer.

14Av detta ska han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Den tillhör prästen som stänker fredsoffrets blod.

15Köttet från fredsoffret framburet som tackoffer ska ätas samma dag det bärs fram. Inget får lämnas kvar till nästa morgon.

16Är hans slaktoffer ett löftesoffer eller ett frivilligt offer ska det ätas samma dag som det bärs fram. Och det som blir över får ätas nästa dag.

17Är något av offerköttet kvar ska det brännas upp på tredje dagen.

18Om någon på tredje dagen äter av köttet från fredsoffret ska det ej godtas. Det räknas inte honom till godo. Köttet är orent, och den som äter av det bär på skuld.

19Offerkött som berört något orent får inte ätas, det ska brännas upp. Annat kött får ätas av alla som är rena.

20Men om någon oren äter kött av Herrens fredsoffer ska en sådan avlägsnas från sitt folk.

21Om någon rör vid något orent - en människas orenhet eller ett orent djur eller någon annan vidrig orenhet - och sedan äter kött av Herrens fredsoffer, då ska han avlägsnas från sitt folk.

Fett och blod

22Herren talade till Mose:

23Säg till Israels söner: Ni får inte äta något fett av ko, får eller get.

24Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till vad som helst, men ni får inte äta det.

25För den som äter fettet av djur som bärs fram som eldoffer åt Herren ska avlägsnas från sitt folk.

26Ni får inte äta blod varken av fåglar eller boskap, var ni än bor.

27Den som äter blod ska avlägsnas från sitt folk.

Prästernas andel

28Och Herren talade till Mose:

29Säg till Israels söner: Den som offrar ett fredsoffer åt Herren ska bära fram en del av det som sitt offer åt Herren.

30Med egna händer ska han bära fram Herrens eldoffer. Han ska bära fram fettet och bringan, och bringan ska lyftas som ett lyftoffer inför Herren.

31Prästen ska bränna fettet på altaret. Men bringan tillhör Aron och hans söner.

32Det högra lårstycket ska ni ge åt prästen som en gåva av era fredsoffer.

33Den bland Arons söner som offrar fredsoffrets blod och fettet ska ha det högra lårstycket som sin del.

34För av Israels söners fredsoffer har jag tagit lyftofferbringan och offergärdslåret och gett dem åt prästen Aron och åt hans söner. Det är vad de för alltid har rätt att få av Israels söner.

35Detta är Arons och hans söners del av Herrens eldoffer, från den dag de fördes fram för att bli Herrens präster.

36Den dag de smordes befallde Herren att Israels söner skulle ge dem detta. Det är en bestående rätt, släkte efter släkte.

Avslutning om offren

37Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och fredsoffret.

38Herren gav denna lag åt Mose på berget Sinai den dag han befallde Israels söner att bära fram sina offer åt Herren i Sinaiöknen.