1Samma dag gav kung Ahasveros till drottning Ester huset som tillhört Haman, judarnas fiende. Och Mordokaj fick tillträde hos kungen, för Ester hade berättat om hans släktskap med henne.
2Kungen tog av sig signetringen som han återtagit från Haman, och gav den till Mordokaj. Och Ester satte Mordokaj över Hamans hus.
3Ester talade åter till kungen. Hon föll gråtande ner för hans fötter och bad honom avvända agagiten Hamans ondska och hindra hans uttänkta plan mot judarna.
4Kungen räckte ut guldspiran mot Ester och hon ställde sig upp inför kungen.
5Hon sa: ”Om det behagar kungen och han vill visa mig nåd, om det är rätt inför kungen och han ser välvilligt på mig, låt då en skrivelse återkalla breven med agagiten Hamans, Hammedatas sons, plan om att döda judarna i kungens alla provinser.
6Hur skulle jag uthärda att se den ofärd som annars drabbar mitt folk? Hur skulle jag uthärda att se mina landsmän gå under?”
7Då sa kung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokaj: ”Lyssna! Hamans hus har jag skänkt åt Ester, och honom har de hängt på en påle eftersom han ville bära hand på judarna.
8Skriv nu ni till judarna så som ni finner lämpligt. Skriv i kungens namn och med kungens sigill, för en skrivelse utfärdad i kungens namn och med kungens sigill kan inte återkallas.”
9Då tillkallades kungens sekreterare, den tjugotredje dagen i tredje månaden, månaden sivan. En skrivelse avfattades helt enligt Mordokajs direktiv till judarna, satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien till Kush, 127 provinser. Till varje provins skrevs med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, även till judarna med deras skrift och på deras språk.
10Han avfattade skrivelsen i kung Ahasveros namn och förseglade den med kungens sigill. Därefter sände han breven med kurirer, som red på snabba hästar från kungens egna stall.
11I breven stod att kungen tillät judarna i varje stad att samlas och försvara sina liv. De fick förgöra, döda och utplåna alla fientliga väpnade styrkor i varje folk och provins, även barn och kvinnor. Och deras egendomar fick de plundra.
12Allt skulle ske på en och samma dag i alla kung Ahasveros provinser: den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden adar.
13En kopia av skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och kungöras för alla folk, så att judarna skulle vara beredda att den dagen hämnas på sina fiender.
14På kungens befallning gav sig kurirerna skyndsamt iväg på kungens hästar. Och i Susas borg utfärdades förordningen.
15Mordokaj gick ut från kungen klädd i kunglig skrud i violett och vitt. Han bar en stor guldkrona och en mantel av vitt och purpurrött tyg. Och i staden Susa rådde jublande glädje.
16Judarna upplevde ljus och glädje, lycka och ära.
17I varje provins och stad dit kungens befallning och påbud kom, blev det jublande glädje bland judarna. De höll fest och firade högtid. Och många av landets folk bekände sig som judar, eftersom fruktan för judarna hade fallit över dem.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
