JOB 11 - Svenskbibel（SB）

Sofars första tal

1Sedan talade Sofar från Naama:

2Ska detta ordflöde få stå obesvarat?

Ska en sådan pratkvarn få rätt?

3Ska ditt babblande tysta män?

Ska du håna utan att någon sätter dig på plats?

4Du påstår att din lära är ren

och att du är fläckfri i Guds ögon.

5Om bara Gud ville tala

och öppna läpparna mot dig!

6Han skulle berätta för dig

visdomens hemligheter,

för sann visdom har två sidor.

Då skulle du inse att Gud utkrävt mindre

än vad din skuld förtjänar.

7Kan du utforska Guds djup,

och förstå fullt ut den Allsmäktige?

8Den är hög som himlen –

vad kan du göra?

Den är djupare än dödsriket –

vad begriper väl du?

9Den är längre än jorden

och bredare än havet.

10Om Gud far fram

och fängslar och kallar till dom,

vem kan stoppa honom?

11Gud vet vilka lögnarna är

och han ser ondskan,

skulle han vara likgiltig?

12Om en idiot kan få förstånd,

då kan en vildåsna födas som människa!

13Om du gör ditt hjärta fast

och sträcker ut händerna mot honom,

14om du gör dig av med dina händers ondska

och inte tillåter orättfärdighet i dina tält,

15då kan du fläckfri blicka uppåt,

och stå trygg utan rädsla.

16Du ska glömma ditt elände,

minnas det som bortrunnet vatten.

17Ditt liv ska stråla klarare än ljusan dag

och mörkret bli som gryningsljus.

18Du ska vara trygg för hoppets skull.

Du ska se dig omkring och vila tryggt.

19Du ska lägga dig utan någon som skrämmer.

Många ska söka din vänskap.

20Men de ondas ögon slocknar.

De kan ej fly någonstans,

deras hopp är det sista andetaget.