1Prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens tempel, hörde Jeremia profetera dessa ord.
2Då lät han misshandla profeten Jeremia och sätta honom i stocken vid Övre Benjaminporten till Herrens tempel.
3Nästa dag när Pashur släppte Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashur utan ’Terror från alla håll’.
4För så säger Herren: Jag ska göra dig till terror för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd inför dina ögon. Jag ska ge hela Juda i den babyloniske kungens hand. Han ska deportera dem till Babel och döda dem med svärd.
5Jag ska ge alla rikedomar och ägodelar och dyrbarheter i denna stad, samt Judas kungars alla skatter, i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel.
6Och du, Pashur! Du och allt ditt husfolk ska gå i fångenskap. Du ska till Babel, och där ska du dö och begravas med alla dina vänner för vilka du har profeterat dina lögner.”
Jeremias klagan7Herre, du bedrog mig,
och jag lät mig bedras.
Du är starkare än jag och vann.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8Så fort jag talar måste jag klaga,
ropa över våld och illdåd.
Ja, Herrens ord drar spott och spe
över mig dagen lång.
9Jag sa:
”Jag vill inte tänka på honom
och aldrig mer tala i hans namn.”
Då blev det som en brinnande eld
i mitt hjärta, instängd inom mig.
Jag försökte förgäves stå emot.
10Jag hör hur hopen viskar.
”Det är terror från alla håll!
Ange honom!
Ja, vi ska ange honom!”
Alla mina vänner väntar på mitt fall.
”Kanske låter han bedra sig.
Då får vi makt över honom
och kan hämnas på honom.”
11Men Herren är med mig
som en skräckinjagande krigare.
Därför ska mina förföljare falla
och inte få makt över mig.
De ska verkligen få skämmas,
för de har misslyckats.
Deras eviga vanära ska aldrig glömmas.
12Härskarornas Herre,
du prövar den rättfärdige.
Du ser hjärta och sinne.
Låt mig få se din hämnd på dem,
för jag har lagt fram min sak för dig.
13Sjung till Herren, lova Herren!
För han räddar den nödlidande
ur de ondas hand.
14Förbannad är dagen då jag föddes!
Dagen då min mor födde mig
ska inte vara välsignad!
15Förbannad är den man
som meddelade min far
att han fått en son
och gjorde honom överlycklig.
16Låt det gå den mannen
som för de städer Herren ödelade
utan att sörja.
Låt honom höra skrik om morgonen
och stridsrop mitt på dagen.
17Detta eftersom han inte
dödade mig i moderlivet.
Då hade min mor blivit min grav
och hon hade alltid varit havande.
18Varför kom jag ut ur moderlivet
för att möta elände och sorg
och sluta mina dagar i vanära?
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
