FÖRSTA SAMUELSBOKEN 10 - Svenskbibel（SB）

1Samuel tog en oljeflaska och hällde oljan över Sauls huvud. Han kysste honom och sa: ”Lyssna, Herren har smort dig till härskare över sin arvedel.

2När du lämnat mig i dag ska du möta två män vid Rakels grav i Selsah på Benjamins område. De ska tala om för dig att åsnorna du sökt efter har kommit till rätta, och att din far inte längre tänker på dem men är orolig för er och säger: ’Vad ska jag göra för min son?’

3När du fortsätter därifrån och kommer till Tabors terebint, ska du möta tre män på väg upp till Gud i Betel. Den ene bär tre killingar, den andre bär tre brödkakor och den tredje bär en vinlägel.

4De ska önska dig all välgång och ge dig två bröd, som du ska ta emot.

5Sedan kommer du till Guds Gibea där filisteerna har en förläggning. När du kommer in i staden möter du en skara profeter på väg ner från offerhöjden. Framför dem spelas på lyra, tamburin, flöjt och harpa medan de själva profeterar.

6Herrens Ande ska komma mäktigt över dig, och du ska profetera med dem och bli helt förvandlad.

7När dessa tecken inträffat inför dig, gör då vad du ska göra, för Gud är med dig.

8Gå sedan före mig till Gilgal. Lyssna, jag ska komma ner till dig för att frambära brännoffer och fredsoffer. Vänta sju dagar tills jag kommer och meddelar vad du ska göra.”

9När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, gav Gud honom ett annat hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag.

10När de kom till Gibea mötte honom en skara profeter. Då kom Guds Ande mäktigt över honom, och han profeterade bland dem.

11Alla som hade känt Saul såg att han profeterade med profeterna. De sa till varandra: ”Vad har hänt med Kishs son? Är även Saul bland profeterna?”

12En man därifrån sa: ”Vem är deras far?” Det var så ordspråket uppkom: ”Är även Saul bland profeterna?”

13När Saul slutade profetera gick han upp på offerhöjden.

14Sauls farbror frågade honom och hans tjänare var de hade varit. ”Vi har letat efter åsnorna”, svarade Saul. ”Men när vi inte kunde finna dem, gick vi till Samuel.”

15Sauls farbror sa: ”Säg mig vad Samuel sa till er.”

16Saul svarade sin farbror: ”Han gjorde klart för oss att åsnorna kommit till rätta.” Men vad Samuel hade sagt om kungadömet höll han tyst om inför farbrorn.

17Samuel kallade samman folket till Herren i Mispa.

18Han sa till Israels söner: ”Så säger Jahve, Israels Gud: Jag förde Israel upp från Egypten och befriade er från egyptierna och från alla kungadömen som förtryckte er.

19Men i dag har ni förkastat er Gud, som räddar er ur alla hemsökelser och svårigheter, och ni har sagt till honom: ’Du måste sätta en kung över oss!’ Så träd nu fram inför Herren efter era stammar och släkter.”

20Samuel lät alla Israels stammar träda fram. Och lotten föll på Benjamins stam.

21Han lät sedan släkt för släkt i Benjamins stam träda fram, och lotten föll på Matris släkt. Därefter föll lotten på Saul, Kishs son. De letade efter honom men kunde inte finna honom.

22Och de frågade på nytt Herren: ”Har mannen kommit hit än?” Herren svarade: ”Han gömmer sig bland godset.”

23De sprang dit och hämtade honom. När han stod bland folket var han huvudet högre än alla andra.

24Samuel sa till allt folket: ”Här ser ni den som Herren utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då ropade allt folket: ”Leve kungen!”

25Samuel förklarade för folket de kungliga rättigheterna. Han skrev ner dem i en bokulle och lade den inför Herren. Sedan lät Samuel allt folket gå hem var och en till sitt.

26Och Saul begav sig hem till Gibea. En skara krigsmän vilkas hjärtan Gud vidrört följde honom.

27Men några usla män sa: ”Hur ska den där kunna rädda oss?” De föraktade honom och gav honom ingen hyllningsgåva. Men Saul låtsades som ingenting.