JEREMIA 9 - Svenskbibel（SB）

1Om ändå mitt huvud vore en brunn

och mina ögon en tårekälla!

Då skulle jag gråta dag och natt

för de dräpta hos dottern mitt folk.

2Om ändå någon kunde ge mig

en rastplats i öknen!

Då skulle jag lämna mitt folk

och gå bort från dem.

För de är alla äktenskapsbrytare,

en hop trolösa.

3De spänner sin tunga som en pilbåge,

lögn härskar över sanning i landet.

De går från ondska till ondska.

Och mig känner de inte, säger Herren.

4Var på vakt mot din nästa!

Lita inte ens på en bror,

för varje bror är notoriskt falsk,

varje vän sprider förtal.

5Alla bedrar sin nästa, ingen talar sanning.

De lär sina tungor lögnens språk.

De utmattas av sina synder.

6Du bor mitt ibland falskhet!

I sin falskhet vill de inte veta av mig,

säger Herren.

7Därför säger härskarornas Herre:

Se, jag smälter dem och prövar dem,

för vad annat kan jag göra

med dottern mitt folk?

8Deras tunga är en dödlig pil

som talar bedrägligt.

De talar vänligt med sin nästa,

men i hjärtat lägger de ut fällor.

9Skulle jag inte straffa dem för detta?

säger Herren.

Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?

10Jag vill gråta och sörja över bergen,

begråta betesmarkerna i öknen,

för de är så förbrända att ingen går där.

Boskapen har tystnat,

himlens fåglar och vilddjuren har flytt sin kos.

11Jag gör Jerusalem till en ruinhög,

ett tillhåll för schakaler,

och Judas städer till en obeboelig ödemark.

12Vem är tillräckligt vis att förstå detta? Till vem har Herren talat så att han kan förklara? Varför är landet fördärvat och förbränt som en oframkomlig öken?

13Herren svarade: Eftersom de övergett min lag som jag gav dem. De har varken lyssnat till eller följt min röst.

14De har istället följt sina rebelliska hjärtan och baalerna, så som deras fäder lärt dem.

15Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ger detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka!

16Jag ska skingra dem bland folkslag som varken de eller deras fäder har känt. Jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.

17Så säger härskarornas Herre:

Se er om och kalla på gråterskor,

sänd efter de mest professionella.

18Låt dem genast stämma upp

en sorgesång över oss.

Våra ögon ska drypa av tårar,

våra ögonlock bli genomblöta.

19För sorgesång hörs från Sion:

”Vilken förödelse vi drabbats av!

Vi skäms så förskräckligt.

För vi har lämnat landet,

de har ju rivit våra hem.”

20Ni kvinnor, lyssna till Herrens ord,

öppna era öron för hans ord.

Lär era döttrar sorgesång,

och varandra klagosång.

21För döden klev in genom våra fönster

och gick in i våra borgar.

Döden har ihjäl barnen utomhus,

unga män på torgen.

22Tala! Så säger Herren:

Människolik ligger som gödsel på marken,

som kärvar efter skördemannen,

och ingen samlar upp dem.

23Så säger Herren:

Den vise ska inte vara stolt över sin visdom,

den mäktige ska inte vara stolt över sin makt,

den rike ska inte vara stolt över sin rikedom.

24Den som vill vara stolt

ska vara stolt över detta:

att han har insikt och känner mig.

För jag är Jahve,

som verkar med godhet, rättvisa

och rättfärdighet på jorden.

Sådant tycker jag om, säger Jahve.

25Lyssna! Dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla som är omskurna bara i köttet:

26Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med håret avklippt på sidorna. För alla hednafolk är oomskurna, även hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.