DOMARBOKEN 13 - Svenskbibel（SB）

Simsons födelse

1Israels söner gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Så Herren gav dem i filisteernas hand i fyrtio år.

2I Sorah levde en man vid namn Manoa, av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och barnlös.

3Herrens utsände uppenbarade sig för henne och sa: ”Lyssna! Du är ofruktsam och barnlös. Men du ska bli med barn och föda en son.

4Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker eller äta något orent.

5För lyssna, du ska bli med barn och föda en son. Ingen rakkniv ska komma vid hans huvud, för pojken ska vara en Guds nasir från moderlivet. Han ska inleda Israels räddning från filisteernas hand.”

6Då gick hustrun in och berättade för sin man: ”Det kom en gudsman till mig. Han liknade en mycket respektingivande ängel från Gud. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han sa inte sitt namn till mig.

7Men han sa: ’Lyssna! Du ska bli med barn och föda en son. Drick inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, för pojken ska vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död’.”

8Då bad Manoa till Herren: ”O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka och lära oss hur vi ska bete oss med pojken som ska födas.”

9Gud lyssnade till Manoa. Guds utsände återkom till hans hustru när hon satt ute på marken, utan hennes man Manoa.

10Då sprang hustrun genast iväg och berättade för sin man: ”Lyssna, mannen som kom till mig häromdagen har åter uppenbarat sig!”

11Manoa reste sig och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han: ”Är du den man som talade till min hustru?” Han svarade: ”Jag är.”

12Manoa sa: ”När dina ord uppfylls, hur ska vi uppfostra pojken och vad blir hans mission?”

13Herrens utsände svarade: ”Din hustru ska vara noga med allt det jag sagt henne.

14Hon ska inte äta något från vinstocken, inte dricka vin eller starka drycker, och inte äta något orent. Allt vad jag befallt henne ska hon observera.”

15Manoa sa till Herrens utsände: ”Jag ber dig stanna kvar, så tillagar vi en killing åt dig.”

16Men Herrens utsände svarade: ”Även om du skulle få mig att stanna så kommer jag inte att äta av din mat. Men ordnar du till ett brännoffer, så offra det åt Herren.” För Manoa förstod inte att det var Herrens utsände.

17Manoa frågade Herrens utsände: ”Vad är ditt namn, så att vi kan ära dig när dina ord uppfylls?”

18Herrens utsände sa: ”Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är enastående.”

19Manoa tog killingen och matoffret och offrade det på klippan åt Herren, som gjorde något enastående inför ögonen på Manoa och hans hustru.

20När lågan steg från altaret mot himlen, steg Herrens utsände upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru bevittnade, och föll ner med ansiktet mot marken.

21Herrens utsände uppenbarade sig inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var Herrens utsände.

22Manoa sa till sin hustru: ”Nu måste vi dö, för vi har sett Gud.”

23Men hans hustru svarade: ”Hade Herren velat döda oss skulle han inte godtagit brännoffer och matoffer från vår hand. Inte heller låtit oss bevittna allt detta eller höra något sådant.”

24Kvinnan födde en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom.

25Herrens Ande började verka på honom medan han var i Dans läger, mellan Sorah och Eshtaol.