1Jag avskyr mitt liv!
Jag vill ge utlopp för min klagan,
ge ord åt min själs bitterhet.
2Jag säger till Gud: Fördöm mig inte!
Säg mig varför du anklagar mig.
3Tycker du om att förtrycka
och förkasta dina händers verk
medan du skiner över de ondas planer?
4Har du människoögon?
Ser du så som människor ser?
5Är dina dagar som en människas,
dina år som en mans?
6Du letar ju efter min skuld
och söker efter min synd,
7fastän du vet om min oskuld.
Ingen kan rädda ur din hand.
8Dina händer har format och gjort mig.
Men varje del av mig fördärvar du!
9Tänk på hur du formade mig som lera.
Ska du nu låta mig bli stoft igen!
10Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11Du klädde mig med hud och kött,
vävde mig samman med ben och senor.
12Du gav mig liv och kärlek,
i din omsorg bevarade du min ande.
13Men du dolde detta i ditt hjärta,
jag vet att du tänkte så här:
14att om jag syndade skulle du vakta på mig
och inte fria mig från skuld.
15Det blir hemskt för mig om jag är ond!
Och är jag rättfärdig kan jag ändå inte
gå med högburet huvud,
för jag är fylld av vanära.
Se mitt lidande!
16Och upphöjde jag mig
skulle du jaga mig som ett lejon
och visa din mirakulösa makt på mig.
17Du för fram nya vittnen mot mig.
Du ökar din vrede mot mig.
Du sänder olika härar mot mig.
18Varför tog du ut mig från moderlivet?
Jag borde ha fått dö innan någon såg mig!
19Jag önskar att jag aldrig blivit till,
utan burits från moderlivet till graven!
20Är inte mina dagar få?
Så sluta, lämna mig i fred!
Ge mig lite uppmuntran
21innan jag går bort
till mörkrets och dödsskuggans land
för att aldrig återvända,
22till ett helt nattsvart land,
till dödsskugga och oordning
där ljuset är som mörkret.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
