FÖRSTA MOSEBOKEN 48 - Svenskbibel（SB）

Jakob välsignar Efraim och Manasse

1En tid därefter fick Josef höra att hans far var sjuk. Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim.

2Och det blev sagt till Jakob att hans son Josef hade kommit. Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen.

3Han sa till Josef: ”Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Luz i Kanaan och välsignade mig.

4Han sa till mig: ’Jag ska göra dig fruktsam och talrik och låta många folk komma från dig. Jag ska ge detta land åt dina ättlingar till en evig egendom.’

5Dina båda söner ska nu vara mina, de som föddes åt dig i Egypten innan jag kom hit till dig. Efraim och Manasse ska vara mina liksom Ruben och Simeon.

6Och de barn du får efter dem ska vara dina. De ska bära sina bröders namn i landet de ärver.

7När jag kom från Paddan dog Rakel i mina armar i Kanaan. Det hände under resan när det var en bit kvar till Efrata. Jag begravde henne där vid vägen till Efrata.” – Det är Betlehem.

8När Israel fick se Josefs söner frågade han: ”Vilka är dessa?”

9Josef svarade: ”Det är mina söner som Gud har gett mig här.” Israel sa: ”Kom hit med dem så att jag får välsigna dem.”

10Israel var skumögd av ålder och kunde knappt se. Så Josef förde fram dem till honom, och Jakob kysste dem och omfamnade dem.

11Israel sa till Josef: ”Jag trodde inte jag skulle få se ditt ansikte igen, men nu har Gud dessutom låtit mig se dina barn!”

12Och Josef tog dem från Israels knä och böjde sig till marken med sitt ansikte.

13Sedan tog Josef dem båda i handen och förde dem till honom, Efraim i sin högra hand till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand till höger framför Israel.

14Men Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, som var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud, fastän Manasse var den förstfödde. Han korslade sina armar.

15Och han välsignade Josef och sa: ”Den Gud som mina fäder Abraham och Isak vandrade inför, den Gud som varit min herde hela mitt liv till denna dag,

16den utsände som löst mig från allt ont, ska välsigna pojkarna. Genom dem ska mitt namn leva vidare samt mina fäders Abrahams och Isaks namn. De ska föröka sig och bli talrika på jorden.”

17När Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, ogillade han det. Så han tog sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses.

18Josef sa: ”Inte så, far. Det här är den förstfödde. Lägg din högra hand på hans huvud.”

19Men hans far nekade. Han sa: ”Jag vet, min son, jag vet. Också Manasse ska bli ett folk, också han ska bli stor. Men ändå, hans yngre bror ska bli större än han, och av hans ättlingar ska bli många folk.”

20Han välsignade dem den dagen och sa: ”I dig ska Israel välsigna, och säga: Må Gud göra dig som Efraim och Manasse.” Han satte därmed Efraim före Manasse.

21Sedan sa Israel till Josef: ”Nu ska jag dö. Men Gud ska vara med er och föra er tillbaka till era fäders land.

22Och jag ger dig en bergsrygg mer än dina bröder. Den som jag tog från amoreerna med svärd och båge.”