1Detta är Herrens ord till Jeremia om folken.
2Om Egypten och den egyptiske kungen farao Nekos armé. Babels kung Nebukadressar besegrade honom nära Karkemish vid floden Eufrat i judakungen Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår.
3Förbered sköldarna,
ryck fram till strid!
4Spänn för hästarna!
Ryttare, sitt upp!
Res er med hjälmarna på.
Polera spjuten, ta brynjan på.
5Varför får jag bevittna detta?
De är skräckslagna och retirerar.
Deras hjältar är slagna och flyr
utan att vända sig om.
Det är terror från alla håll! säger Herren.
6Den snabbe kan ej fly,
hjälten kan ej undkomma.
Norrut, vid floden Eufrat,
där stapplar de och faller.
7Vem är det som stiger som Nilfloden,
likt strömmar som väller fram?
8Egypten stiger som Nilfloden,
likt strömmar som väller fram.
Han säger:
”Jag ska dra upp och täcka jorden,
förgöra städerna och invånarna där.”
9Hästar, framåt!
Vagnar, storma fram!
Hjältar, dra ut!
Män från Kush och Put bär sköld.
Ludeer spänner bågen.
10Detta är en hämndens dag
för Herren, härskarornas Herre.
En dag då han hämnas sina fiender.
Svärdet frossar sig mätt
och berusar sig av deras blod.
För detta är ett slaktoffer
åt Herren, härskarornas Herre,
i Nordlandet vid floden Eufrat.
11Gå upp till Gilead efter balsam,
du jungfru dotter Egypten.
Du prövar förgäves många läkemedel.
Du är obotlig.
12Folken hör om din vanära.
Ditt skri fyller jorden.
Hjältar snavar på varandra och båda faller.
13Detta ord talade Herren till profeten Jeremia angående Babels kung Nebukadressar, som skulle slå Egypten:
14Kungör i Egypten, ropa ut i Migdol,
ropa ut i Memfis och Tachpanches:
”Res dig och gör dig redo!
För svärdet frossar runt omkring dig.”
15Varför föll dina hjältar?
De kunde inte hålla stånd
eftersom Herren fördrev dem.
16Han fick många att vackla.
De föll över varandra, och sa:
”Vi reser oss och återvänder till vårt folk,
till vårt födelseland,
bort från det härjande svärdet!”
17Där ropas det:
”Farao, Egyptens kung,
är bara ett buller!
Han tog ej vara på sin tid.”
18Så sant jag lever, säger Kungen,
Jahve är hans namn,
han som är över härskarorna:
Som Tabor bland bergen kommer han,
som Karmel vid havet.
19Gör er redo för landsflykt,
ni dotter Egyptens invånare.
För Memfis ska bli en ödemark,
nedbrunnet och obeboeligt.
20Egypten är en fager kviga,
men en broms
kommer emot henne från norr.
21Landets legosoldater
liknar gödda kalvar.
De vänder om och flyr,
förmår ej stå emot.
För ofärdsdagen kommer över dem,
tiden för deras straff.
22Egypten väser likt en flyende orm,
för de marscherar fram.
De kommer emot henne med yxor,
som skogshuggare.
23De fäller hennes skog, säger Herren,
hur tät den än är.
För de är fler än gräshoppor, oräkneliga.
24Egyptens dotter ska stå förödmjukad,
utlämnad åt folket från norr.
25Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Lyssna! Jag ska straffa Amon från Thebe, farao och Egypten, landets gudar och kungar, och dem som litar på farao.
26Jag överlämnar dem i händerna på dem som vill ta deras liv, åt Babels kung Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter ska Egypten bli bebott som i gamla dagar, säger Herren.
27Var inte rädd, min tjänare Jakob,
var inte förfärad, Israel.
För jag ska frälsa dig ur fjärran plats
och din ätt ur landet där de är fångna.
Jakob ska återvända och ha frid och ro,
ingen ska skrämma honom.
28Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
säger Herren, för jag är med dig.
Jag ska göra slut på alla de folk
dit jag fördrivit dig.
Men dig ska jag inte göra slut på,
bara rättvist tukta dig.
Jag lämnar dig inte helt ostraffad.
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
