JOB 14 - Svenskbibel（SB）

Fortsättning av Jobs svar

1Människan, född av kvinna,

är kortlivad och fylld av oro.

2Hon spirar som blomman, och vissnar.

Hon flyr som skuggan, och är borta.

3Mot en sådan riktar du din blick!

Du ställer mig inför din domstol.

4Det finns ingen som kan rena det orena.

5Människans dagar och månader

är bestämda och utmätta av dig.

Du har satt en gräns

som hon ej kan överskrida.

6Så vänd din blick ifrån henne

och lämna henne i fred.

Låt henne få fullgöra sin dag

likt en daglönare.

7För ett träd som huggs ner

finns det hopp.

Det kan åter växa

och skjuta nya skott.

8Om rötterna åldras i jorden

och stubben multnar i mullen,

9ska det spira vid doften av vatten

och skjuta skott som ett ungt träd.

10Men en man dör och blir liggande.

Han drar sitt sista andetag, och var är han?

11Som vattnet försvinner från sjön,

som floden sinar och torkar ut,

12så blir han liggande utan att resa sig.

Han ska ej vakna och resa sig från sömnen

förrän himlen upphör att existera.

13Om du ändå ville gömma mig i dödsriket,

dölja mig tills din vrede blidkats!

Om du ändå ville ge mig en bestämd tid

och sedan tänka på mig!

14Kan en man dö och åter få liv?

Under stridens alla dagar ska jag vänta

tills min frigörelse kommer.

15Du ska ropa och jag ska svara.

Du längtar efter dina händers verk.

16Nu räknar du mina steg.

Du ger ej akt på min synd.

17Min synd är förseglad och lagd i förvar,

du täcker över min skuld.

18Men som berget faller och förvittrar,

som klippan rubbas från sin plats,

19som vatten nöter sönder stenar,

som störtregn sköljer bort myllan,

så dödar du hans hopp.

20Du betvingar honom för alltid och han går bort.

Du sänder iväg honom med förändrat ansikte.

21Om hans söner blir ärade vet han det inte,

om de ringaktas är han ovetande om det.

22Han känner bara smärtan i sin egen kropp.

Han sörjer bara i sin egen själ.