ANDRA MOSEBOKEN 32 - Svenskbibel（SB）

1Då folket såg att Mose dröjde med att komma ner från berget, samlades de kring Aron och sa till honom: ”Sätt igång och gör oss gudar som kan gå framför oss! För vi fattar inte vad som hänt den där Mose, mannen som förde oss upp från Egypten.”

2Aron sa till dem: ”Ta guldringarna ur öronen på era hustrur, era söner och era döttrar och ge dem till mig!”

3Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och gav dem till Aron.

4Han tog emot guldet och formade det med ett gravyrverktyg och gjorde en gjuten kalv. Och folket sa: ”Israel, här är dina gudar som förde dig upp från Egypten.”

5När Aron såg det byggde han ett altare framför den, och ropade ut: ”I morgon är det en Herrens högtid!”

6Nästa dag steg folket upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram fredsoffer. De satte sig för att äta och dricka. Sedan började de bete sig oanständigt.

7Då sa Herren till Mose: ”Gå dit ner, för ditt folk som du förde upp från Egypten har gjort något fördärvligt.

8De har redan lämnat den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de tillbett och offrat åt och sagt: ”Israel, här är dina gudar som förde dig upp från Egypten.”

9Och Herren sa till Mose: ”Jag har betraktat detta folk. Och se hur trotsiga de är!

10Låt mig nu vara! Min vrede ska brinna mot dem och förtära dem. Dig ska jag sedan göra till ett stort folk.”

11Men Mose försökte blidka Jahve sin Gud: ”Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du förde ut från Egypten med stor kraft och stark hand?

12Varför skulle egyptierna få säga: ’Han förde dem ut med ond avsikt, att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta’? Vänd dig ifrån din glödande vrede och avstå från att göra ont mot ditt folk!

13Kom ihåg dina tjänare Abraham, Isak och Israel. Du lovade dem med ed vid dig själv: Jag ska göra era ättlingar talrika som stjärnorna på himlen. Och hela det land som jag talat om ska jag ge åt era ättlingar, som ska äga det för all framtid.”

14Då avstod Herren från det onda som han hotat göra mot sitt folk.

15Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, framsidan och baksidan.

16Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

17När Josua hörde folkets rop och skrik sa han till Mose: ”Det hörs krigsrop i lägret.”

18Mose svarade: ”Det låter inte som segerrop, och inte som efter nederlag. Det låter som sång.”

19När Mose närmade sig lägret och fick se kalven och dansen blev han rasande. Han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem vid bergets fot.

20Han tog kalven som de tillverkat, brände upp den, malde den till stoft, strödde det i vattnet och lät Israels söner dricka det.

21Och Mose sa till Aron: ”Vad har folket gjort med dig eftersom du lett dem till en så stor synd?”

22Aron svarade: ”Var inte arg, herre! Du vet ju hur böjt folket är till det onda.

23De sa till mig: ’Gör oss gudar som kan gå framför oss! För vi fattar inte vad som hänt den där Mose, mannen som förde oss upp från Egypten.’

24Då sa jag till dem: ’Den som har guld ska ta av sig det.’ Så de gav det åt mig och jag kastade det i elden. Och ut kom denna kalv.”

25Mose såg att folket var ostyrigt eftersom Aron hade släppt tyglarna om dem, till åtlöje för deras fiender.

26Mose ställde sig i porten till lägret och sa: ”Alla som står på Herrens sida, kom till mig!” Då samlades alla leviterna kring honom.

27Och han sa till dem: ”Så säger Jahve, Israels Gud: Alla män ska spänna på sig svärdet. Gå fram och tillbaka genom lägret från port till port och döda bröder, vänner och grannar!”

28Leviterna följde Mose befallning, och på den dagen föll omkring tretusen män av folket.

29Sedan sa Mose: ”Invig er i dag åt Herren, för ni har gått emot era egna söner och bröder. Därför har han i dag gett er sin välsignelse.”

30Nästa dag sa Mose till folket: ”Ni har begått en allvarlig synd. Jag går nu upp till Herren. Kanske kan jag bringa försoning för er synd.”

31Mose gick tillbaka till Herren och sa: ”O, detta folk har begått en allvarlig synd. De har gjort sig gudar av guld.

32Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, stryk mig ur boken du skriver i!”

33Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig ska jag stryka ur min bok.

34Gå nu och led folket dit jag har sagt dig! Se, min ängel ska gå framför dig. Men den dag jag hemsöker dem, så sker det för deras synd.”

35Och Herren slog folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.