ANDRA MOSEBOKEN 13 - Svenskbibel（SB）

Allt förstfött avskiljs åt Herren

1Herren sa till Mose:

2”Avskilj allt förstfött åt mig. Allt hos Israels söner som öppnar moderlivet, både av människor och djur, tillhör mig.”

3Mose sa till folket: ”Kom ihåg den här dagen då ni lämnade Egypten, slavhuset. Med stark hand förde Herren ut er därifrån. Inget syrat får ätas.

4I dag drar ni ut, i månaden aviv.

5Och när Herren fört dig in i kanaaneernas, hettiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då ska du i denna månad fira denna högtid.

6I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och den sjunde dagen ska en Herrens högtid firas.

7Under de sju dagarna ska du äta osyrat bröd. Det får inte finnas något syrat hos dig och ingen surdeg någonstans i ditt land.

8Den dagen ska du berätta för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig när jag kom ut från Egypten.

9Du ska ha detta som ett tecken på handen och ett minnestecken på pannan, så att Herrens lag är på dina läppar. För med stark hand förde Herren dig ut från Egypten.

10Denna föreskrift ska du följa år efter år på den bestämda tiden.

11När Herren fört dig in i kanaaneernas land och gett dig landet som han med ed lovade dig och dina fäder,

12då ska du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött av hankön bland din boskap ska tillhöra Herren.

13Varje förstfött åsneföl ska du lösa ut med ett lamm. Vill du inte lösa ut det ska du bryta nacken av det. Varje förstfödd son ska du lösa ut.

14När din son i framtiden frågar dig om betydelsen ska du svara: Herren förde oss med stark hand ut från Egypten, slavhuset.

15Eftersom farao envist vägrade släppa oss dödade Herren allt förstfött av människor och djur i Egypten. Därför offrar jag åt Herren allt av hankön som öppnar moderlivet. Men varje förstfödd son löser jag ut.

16Det ska vara som ett tecken på din hand och en symbol på din panna att Herren med stark hand förde oss ut från Egypten.”

Molnpelaren och eldpelaren

17När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast den vägen var kortast. För Gud tänkte att folket kunde ångra sig och återvända till Egypten om de fick uppleva krig.

18Därför ledde Gud folket att ta en omväg genom öknen mot Röda havet. Och Israels söner lämnade Egypten i slagordning.

19Mose tog med sig Josefs ben. För Josef hade tagit en ed av Israels söner och sagt: ”Gud ska komma till er! Och då ska ni ta med mina ben härifrån.”

20De lämnade Suckot och slog läger i Etam vid utkanten av öknen.

21Herren gick framför dem i en molnpelare om dagen för att visa dem vägen, och i en eldpelare om natten för att ge dem ljus. Därmed kunde de vandra både dag och natt.

22Molnpelaren gick oavbrutet framför folket om dagen och eldpelaren om natten.