FÖRSTA KUNGABOKEN 2 - Svenskbibel（SB）

Davids sista ord till Salomo. David dör

1När dagen närmade sig då David skulle dö gav han sin son Salomo följande påbud:

2”Jag går nu den väg som alla i världen måste gå. Var stark och visa dig som en man.

3Håll vad Jahve din Gud befallt. Vandra på hans vägar. Håll hans stadgar, bud, föreskrifter och vittnesbörd, så som det är skrivet i Moses lag. Då får du framgång i allt du gör och vart du än vänder dig.

4Då ska Herren uppfylla sitt löfte till mig när han sa: ’Om dina söner ger akt på sin väg och vandrar inför mig i trohet av hela sitt hjärta och hela sin själ, ska du aldrig sakna en man på Israels tron.’

5Du vet också vad Joab, Serujas son, gjorde mot mig. Han mördade de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han spillde deras blod i fredstid som om det var krig. Han blodade bältet runt sina höfter och skorna på sina fötter, som om det var krig.

6Handla efter din visdom och låt inte den gråhårige mannen fridfullt få nedstiga till dödsriket.

7Men mot gileaditen Barsillajs söner ska du visa godhet. Och låt dem även äta vid ditt bord. För de bistod mig när jag flydde för din bror Absalom.

8Notera även Shimei, Geras son, benjaminiten från Bahurim. Han uttalade hemska förbannelser mot mig den dag jag var på väg till Mahanajim. Sedan kom han ner och mötte mig vid Jordanfloden. Då gav jag honom min ed inför Herren att jag inte skulle döda honom med svärd.

9Låt honom inte bli ostraffad. Du är ju en vis man och vet vad du ska göra med honom. För hans grå hår ner till dödsriket med blod.”

10David gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad.

11Davids regeringstid över Israel var fyrtio år. I Hebron sju år. I Jerusalem trettiotre år.

12Salomo satte sig på sin far Davids tron, och hans kungamakt var obestridd.

Adonia dödas

13Adonia, Haggits son, gick till Salomos mor Batseba. Hon frågade: ”Kommer du med fredliga avsikter?” Han svarade: ”Ja, med fred.”

14Han fortsatte: ”Jag har något att säga dig.” Hon svarade: ”Tala.”

15Då sa han: ”Du vet ju att kungadömet var mitt och att hela Israel förväntade sig att jag skulle regera. Men kungadömet förändrades, det gick över till min bror. För det såg Herren till.

16Nu ber jag dig bara om en enda sak. Avvisa mig inte.” Hon svarade: ”Tala.”

17Då sa han: ”Tala med kung Salomo – han avvisar ju inte dig – be att han ger mig Abishag från Shunem till hustru.”

18Batseba svarade: ”Nåväl, jag ska tala med kungen om dig.”

19Så Batseba gick till kung Salomo för att lägga fram Adonias sak för honom. Kungen reste sig och bugade när han mötte henne. Så satte han sig på tronen. En stol sattes fram åt kungens mor, och hon satte sig vid hans högra sida.

20Sedan sa hon: ”Jag har en enda liten sak jag vill be dig om. Avvisa mig inte.” Kungen svarade: ”Mor, låt mig höra din bön. Jag ska inte avvisa dig.”

21Då sa hon: ”Låt din bror Adonia få Abishag från Shunem till hustru.”

22Kung Salomo svarade sin mor: ”Varför begär du bara Abishag från Shunem åt Adonia? Eftersom han är min äldre bror kunde du lika gärna be mig ge kungadömet till honom, och till prästen Abjatar och till Joab, Serujas son!”

23Kung Salomo svor en ed inför Herren: ”Må Gud straffa mig strängt om inte Adonia får betala med sitt liv för de ord han sagt.

24Och nu, så sant Herren lever, han som utsett mig och satt mig på min far Davids tron och som byggt mig ett hus efter sitt löfte: I dag ska Adonia tas av daga!”

25Kung Salomo sände iväg Benaja, Jojadas son, som högg ner Adonia till döds.

Ebjatar förvisas, Joab dödas

26Till prästen Abjatar sa kungen: ”Gå till dina ägor i Anatot! Du förtjänar döden, men i dag ska jag inte döda dig, för du bar Herren Guds ark framför min far David och delade i allt hans lidande.”

27Salomo fördrev Abjatar från tjänsten som präst åt Herren. Så fullbordades Herrens ord som han talat över Elis hus i Shilo.

28Ryktet nådde Joab. Eftersom han hade stött Adonia men inte Absalom, flydde Joab till Herrens tält och grep tag i hornen på altaret.

29Kung Salomo fick höra att Joab hade flytt till Herrens tält och stod vid altaret. Då sände Salomo iväg Benaja, Jojadas son, och sa: ”Gå och hugg ner honom!”

30När Benaja kom till Herrens tält sa han till Joab: ”Kungen säger att du ska komma ut!” Joab svarade: ”Nej, jag vill dö här.” Benaja återgav då till kungen vad Joab sagt och svarat.

31Kungen sa till honom: ”Gör som han säger. Hugg ner och begrav honom! Då avlägsnar du skulden från mig och min fars hus för det oskyldiga blod som Joab spillt.

32Herren ska låta Joabs blod återvända över hans eget huvud eftersom han högg ner två män som var rättfärdigare och bättre än han själv: Israels befälhavare Abner, Ners son, och Judas befälhavare Amasa, Jeters son. Joab dödade dem med svärd utan min far Davids vetskap.

33Deras blod ska återvända över Joab och hans efterkommande för evigt. Men åt David och hans efterkommande och hans hus och hans tron ska Herren ge evig välgång.”

34Så Benaja, Jojadas son, gick upp dit och högg ner Joab till döds. Han begravdes i öknen där han bodde.

35Kungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe över armén. Och prästen Sadok satte han i Abjatars ställe.

Shimei dödas

36Kungen sände därefter bud efter Shimei och sa till honom: ”Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där. Du får inte gå därifrån, inte någonstans!

37För du ska veta att den dag du går ut och går över Kidrondalen måste du dö, och ditt blod ska komma över ditt eget huvud.”

38Shimei sa till kungen: ”Bra, vad min herre kungen sagt ska din tjänare göra.” Och Shimei bodde i Jerusalem en lång tid.

39Men tre år därefter hände det att två av Shimeis slavar flydde till Gats kung Akish, Maakas son. Och Shimei fick veta att hans slavar befann sig i Gat.

40Då bröt Shimei upp, sadlade sin åsna och begav sig till Akish i Gat för att leta efter sina slavar. Shimei gav sig alltså av och hämtade sina slavar från Gat.

41Men när Salomo fick veta att Shimei hade begett sig från Jerusalem till Gat och återvänt,

42sände kungen bud efter Shimei och sa till honom: ”Har jag inte bundit dig med ed vid Herren och varnat dig och sagt: ’Du ska veta att den dag du går ut och beger dig någon annanstans måste du dö?’ Och du svarade: ’Vad du sagt är bra.’

43Så varför har du då inte hållit eden inför Herren och min befallning till dig?”

44Kungen fortsatte: ”Du vet i ditt hjärta hur mycket ont du gjorde mot min far David. Herren ska låta din ondska komma över ditt eget huvud.

45Men kung Salomo ska vara välsignad. Och Davids tron ska befästas inför Herren för evigt.”

46Kungen gav en befallning till Benaja, Jojadas son, som gick ut och högg ner Shimei till döds. Och kungadömet befästes i Salomos hand.