JOB 4 - Svenskbibel（SB）

Elifas första tal

1Sedan talade Elifas från Teman:

2Orkar du med om någon vill tala till dig?

Men vem kan låta bli att säga något?

3Lyssna, du har väglett många

och stärkt de svaga.

4Dina ord har rest upp den som snubblat,

du har styrkt svaga knän.

5Men nu när det gäller dig blir du otålig,

när det drabbar dig blir du bestört.

6Är inte din gudsfruktan din tillförsikt?

Är inte din oförvitlighet ditt hopp?

7Tänk efter!

När gick en oskyldig under?

Var blev rättrådiga förintade?

8Jag har sett att de som plöjer ondska

och sår elände, får skörda sådant.

9De förgås av Guds andedräkt,

de förtärs av hans vredes fnysning.

10Lejonen ryter och vrålar,

unglejonens tänder bryts av.

11Det starka lejonet förgås i brist på rov,

lejonhonans ungar skingras.

12Ett ord smög sig till mig.

Det viskade i mitt öra

13när tankarna upprördes av nattliga syner

och människorna låg i djup sömn.

14Jag blev alldeles skräckslagen

och hela kroppen skakade.

15En ande som strök förbi mitt ansikte

fick håren på kroppen att resa sig.

16Den stannade,

men jag fick inget grepp om

vad det var för gestalt jag såg.

Efter tystnad hörde jag en röst:

17”Kan en man stå rättfärdig inför Gud?

Kan en man vara ren inför sin Skapare?

18Gud litar inte ens på sina tjänare,

han finner brister hos sina änglar.

19Hur mycket mer hos dem som bor i lerhyddor,

dem vars ursprung är stoftet

och som krossas likt malen!

20Från morgon till kväll slås de sönder och samman.

De går under för alltid utan att någon bryr sig.

21Deras tältlinor rycks upp.

De dör utan visdom.”