DOMARBOKEN 2 - Svenskbibel（SB）

Herrens utsände i Bokim

1Herrens utsände kom från Gilgal upp till Bokim. Han sa: ”Jag förde er upp från Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat era fäder. Jag sa: ’Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er.

2Ni ska inte sluta förbund med folket i detta land. Deras altaren ska ni rasera.’ Men ni lyssnade inte på mig. Vad har ni gjort?

3Jag sa också: ’Jag ska inte fördriva dem framför er. De ska tränga er i sidorna och deras gudar ska bli en snara för er’.”

4När Herrens utsände talade dessa ord till Israels alla söner, brast de i gråt.

5De kallade platsen Bokim. De offrade där åt Herren.

Josuas död

6När Josua sände iväg folket gick Israels söner var och en till sin arvsegendom för att besitta landet.

7Folket tjänade Herren så länge Josua levde, och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua. De hade sett alla de stordåd som Herren gjort för Israel.

8Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog 110 år gammal.

9Han begravdes i området som var hans arvsegendom, i Timnat-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.

10Hela den generationen samlades till sina fäder.

Israels avfall

En annan generation växte upp efter dem. De varken kände Herren eller visste vad han hade gjort för Israel.

11Israels söner gjorde det som var ont i Herrens ögon och dyrkade baalerna.

12De övergav Jahve, sina fäders Gud som hade fört dem ut från Egypten. De följde andra gudar, de omgivande folkens gudar. Dem tillbad de och väckte Herrens vrede.

13De övergav Herren och dyrkade Baal och astarterna.

14Då tändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i rövares händer som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender.

15Närhelst Israel marscherade ut var Herrens hand emot dem till deras ofärd, så som Herren hade sagt och lovat dem med ed. Så de var i stor nöd.

16Då reste Herren upp domare som frälste dem ur rövares händer.

17Men de lyssnade inte heller till sina domare. De horade med andra gudar och dyrkade dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud. De gjorde inte som sina fäder.

18När Herren reste upp en domare bland dem, var han med domaren och frälste dem från deras fiender så länge domaren levde. För Herren förbarmade sig när de stönade under sina förtryckare och plågare.

19Men så fort domaren dog återföll Israel. De blev mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar som de tjänade och tillbad. De upphörde inte med sina illgärningar och sitt trotsiga beteende.

20Så Herrens vrede tändes mot Israel, och han sa: ”Eftersom detta folk brutit mot mitt förbund som jag påbjöd deras fäder, och vägrat lyssna till mig,

21så ska jag inte längre fördriva för dem ett enda av de folk som Josua lämnade kvar när han dog.

22Genom dem ska jag sätta Israel på prov. Ska de hålla sig till Herrens väg och vandra på den så som deras fäder gjorde, eller inte?”

23Så Herren lät dessa folk bli kvar och fördrev dem inte med en gång. Han gav dem inte i Josuas hand.