FEMTE MOSEBOKEN 9 - Svenskbibel（SB）

Inte på grund av egen rättfärdighet

1Lyssna, Israel! Du går i dag över Jordanfloden för att gå in och fördriva folk som är större och mäktigare än du, folk med stora städer och skyhöga murar.

2Anakiterna är ett stort och resligt folk. Du känner till dem och har hört vad som sägs om dem: ”Vem kan stå emot Anaks söner?”

3Men i dag ska du veta att Jahve din Gud är den som går framför dig. Som en förtärande eld ska han förgöra dem och kuva dem för dig. Och du ska fördriva dem och snabbt utrota dem, så som Herren lovat dig.

4När Jahve din Gud fördrivit dem för dig får du inte tänka: ”Det är på grund av min rättfärdighet som Herren förde mig in i detta land och lade det under mig.” Nej, det är ondskan hos dessa folk som gör att Herren fördriver dem för dig.

5Det är inte för att du är rättfärdig eller rättsinnig som du går in för att lägga deras land under dig. Nej, det är till följd av ondskan hos dessa folk som Jahve din Gud fördriver dem för dig. Därmed uppfylls vad Herren med ed lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob.

6Förstå därför att det inte är på grund av din rättfärdighet som Jahve din Gud ger dig detta goda land till besittning, för du är ett envist folk.

Guldkalven

7Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte Jahves, din Guds, vrede. Från den dag du lämnade Egypten tills ni kom hit har ni varit upproriska mot Herren.

8Också vid Horeb väckte ni Herrens vrede. Han blev så arg på er att han ville förgöra er.

9När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till förbundet som Herren slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Jag varken åt eller drack.

10Herren gav mig de två stentavlorna. Där var skrivet med Guds finger alla de ord som Herren talat till er på berget ur elden den dag ni var samlade där.

11Efter de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna gav Herren mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor.

12Han sa till mig: ”Res dig och gå genast ner härifrån! För ditt folk som du fört ut från Egypten har gjort något fördärvligt. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten avgudabild.”

13Herren sa till mig: ”Jag har betraktat detta folk, det är ett envist folk!

14Lämna mig! Jag vill förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Sedan ska jag göra dig till ett folk som är mäktigare och större än de.”

15Då vände jag om och gick ner från det brinnande berget. Jag hade förbundets två tavlor i mina händer.

16Jag såg att ni hade syndat mot Jahve er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv och redan vikit av från den väg som Herren befallt er att gå.

17Jag grep tag i de två tavlorna och kastade dem ifrån mig och slog sönder dem inför era ögon.

18Jag föll ner inför Herren och låg så i fyrtio dagar och fyrtio nätter, liksom förra gången. Jag varken åt eller drack på grund av all den synd som ni begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred.

19För jag fruktade att Herren var så rasande vred mot er att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången.

20Herren var också mycket vred på Aron så att han ville döda honom. Därför bad jag också för Aron den gången.

21Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort. Jag brände upp den och krossade den till stoft och kastade det i bäcken som rann från berget.

22Ni väckte också Herrens vrede i Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava.

23Och när Herren sände er från Kadesh-Barnea och sa att ni skulle dra upp och erövra landet som han hade gett er, då var ni upproriska mot befallningen från Jahve er Gud. Ni varken trodde på eller lydde honom.

24Ni har varit upproriska mot Herren från den dag då jag lärde känna er.

25Så jag föll ner inför Herren och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, eftersom Herren hade hotat förgöra er.

26Jag bad till Herren: Herre Jahve, förgör inte ditt egendomsfolk som du befriat med din stora makt. Dem som du med stark hand förde ut från Egypten.

27Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och se inte på detta folks hårdhet, ondska och synd.

28Annars kommer de att säga i landet som du förde oss ut från: ”Herren misslyckades att föra in dem i landet som han lovade dem. Och han hatade dem, därför förde han ut dem för att döda dem i öknen.”

29De är ju ditt egendomsfolk som du förde ut med din stora kraft och utsträckta arm.