1 Av David, när han hade flytt in i grottan undan Saul.
För körledaren. Till ”Förstör inte”. Ett poem.
2Visa mig nåd, Gud, visa mig nåd,
för hos dig har min själ sin tillflykt.
I dina vingars skugga söker jag skydd
tills dödsfaran är över.
3Jag ropar till Gud den Högste,
till Gud som fullbordar sin plan för mig.
4Från himlen sänder han mig räddning,
och vanärar den som trampar på mig. <>
Gud sänder sin kärlek och sanning.
5Jag omges av lejon.
Jag ligger bland människoslukare
vars tänder är spjut och pilar,
vars tungor är skarpa svärd.
6Gud, visa dig upphöjd över himlen,
visa din härlighet över hela jorden!
7De la ut ett nät för min fot.
Jag var betryckt.
De grävde en fallgrop för mig,
men de föll själva ner i den. <>
8Mitt hjärta är tryggt, o Gud,
mitt hjärta är tryggt.
Jag vill sjunga och spela!
9Min själ, vakna!
Vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka gryningen!
10Herre, jag vill prisa dig bland folken,
lovsjunga dig bland folkslagen.
11För din kärlek når till himlen,
din sanning når till skyarna.
12Gud, visa dig upphöjd över himlen,
visa din härlighet över hela jorden!
Who We AreWhat We EelieveWhat We Do
2025 by iamachristian.org,Inc All rights reserved.
