JOB 37 - Svenskbibel（SB）

Elihu avslutar sitt tal

1Inför detta skälver jag och får hjärtklappning.

2Lyssna noga till dånet från hans röst,

till mullret från hans mun.

3Han riktar det över hela himlen,

sina blixtar till jordens ändar.

4Efteråt ryter dånet,

hans majestätiska röst dundrar.

Han sparar inte på blixtarna

när hans stämma hörs.

5Gud dundrar förunderligt med sin röst,

han utför stora och outgrundliga ting.

6Gud säger till snön att falla över jorden,

likaså det lätta och kraftiga regnet.

7Han binder varje människohand

så att alla ska förstå hans verk.

8Vilddjuren drar in i sina läger

och förblir i sina hålor.

9Stormen far ut från sin kammare,

kölden kommer med nordanvinden.

10Gud andas och det bildas is

och vida vatten fryser till.

11Han lastar skyarna med väta

och breder ut sina åskmoln.

12De far runt åt alla håll efter Guds direktiv.

De utför allt han befaller dem

över hela jordens yta.

13Han orsakar detta som straff

eller för sitt lands skull

eller för sin kärleks skull.

14Lyssna på detta, Job,

stanna till och begrunda Guds under!

15Förstår du hur Gud styr sina moln

och får blixten att lysa från dem?

16Förstår du molnets rörelse,

den Allvetandes underverk?

17När dina kläder blir heta

och marken stillas av sunnanvinden,

18kan du då med honom

breda ut skyarna som ett valv,

fast som en metallgjuten spegel?

19Lär oss vad vi ska säga till honom.

I detta mörker är vi svarslösa.

20Ska han få veta att jag vill tala?

Vem begär väl sin egen undergång?

21Ingen kan se på solens sken

efter att vinden svept förbi och rensat skyn.

22Från norr kommer guldsken,

Gud omges av respektingivande majestät.

23Den Allsmäktige är oåtkomlig.

Han är upphöjd i makt,

men kränker ej rättvisa och stor rättfärdighet.

24Därför fruktar människorna honom.

Han beaktar ej dem som tror att de är visa.